Wow, vi såg en film i helgen som var förjäkla bra! Den hette Yes Man (recension på SvD, DN, Aftonbladet) och var trots Jim Carrey riktigt tankvärd och rolig och pinsam. Jag satt med kudde för ansiktet hela filmen igenom och hade svårt att riktigt titta på allt vansinne. Däremot så var just sektperspektivet intressant, att man så starkt kan bli influerad av en karismatisk ledare att man skapar interna beslutsmönster och principer som styr hela ens tillvaro. Dessutom så trodde Carl (spelad av Jim Carrey) att det var ett förbund som skulle ge otur om han bröt. Han hade lovat sig själv att säga Ja till alla förslag och frågor och det gav en hel del märkliga situationer :)
Jag blev lite nyfiken på de krafter som går att utlösa och om man kan använda sig av detta i fredliga syften, i det godas anda med en öppenhet om målet och vägen. Det skulle kunna vara ett effektivt sätt att bryta på negativa mönster eller destruktiva beteenden, både på jobbet och privat. Jag måste definitivt studera mer sekt-teori. Sätt upp det på listan ;)
Pingback: Daily News About Film : A few links about Film - Monday, 25 May 2009 22:35
En väldigt bra film, och väldigt bra skådespelare. Carrey är som vanligt hysteriskt rolig. Här dessutom i en eftertänksam och känslomässig film.
Förstår du gillar den här som är väldigt lik tärningspelaren! Men är den inte lite för klyschig och uppenbar? Trodde du var ute efter filmer med lite mer djup, peterA?
Jo, visst var den fånig och klyschig på många sätt. Att det återigen var en kille som screwade bort sig och sedan fick arbeta stenhårt på att vinna tillbaka tjejens hjärta var ju ganska så typiskt. Men den var bra ändå.