Fantastiskt roligt att studera oss människor. Jag är på slalomläger i Vemdalen och har sett samma fenomen vid två tillfällen ikväll. Vid middagen satte vi oss vid ett bord, jag menar vi är över 100 personer, med människor vi bott med på Kåbdalislägret. Kul att prata mer med dom var känslan. Bordet fylldes på och platser reserverades för andra som ännu inte kommit. När bordet var fullt började de längst ut på kanten att ställa fram fler stolar så att fler skulle få plats. Det är ju synd om inte han kan sitta med oss, och hon, också dom två… Det var ju uppenbart att alla de som vi kring bordet kände skulle få plats på hörnet, men ändå försökte vi med trolleriet :) Märkligt, men ganska gulligt ;)

Senare, efter maten, uppstod samma scenario i baren. När vi kom dit satt redan ett gäng på 8-10 personer i sköna fotöljer och avspisade något gott i genomskinliga glas. Vårt gäng hittade en oockuperad samling fotöljer som vi  sköt dit, och utökade den ring de redan byggt. Vi fortsatte att bredda ringen tills den var så stor att det var svårt att höra någon annan än den som satt närmast till vänster och höger :) Syftet att alla skulle vara med innebar att färre kunde prata med färre, och därför hade vi mindre kontakt än vad som vore fallet med fler subgrupper som satt för sig själva :) Märkligt, men sett utifrån ganska gulligt ;)

Jag blev lite nyfiken på anledningen till vårt beteende. Varför vill vi utöka gruppen hela tiden, och varför är vi rädda för att det ska vara fler smågrupper? Kan det ha att göra med en naturlig drivkraft bakom samhällstillväxt, och att vi alltid blir starkare ju fler vi är. Samtidigt så blir vi ju så specialiserade av makrobyggen, se både Weber och Marx fast på olika sätt, så det blir rätt tråkigt att vara en liten osynlig del av det stora.

Är annars väldigt glad över dagen. Den bästa skiddagen den här säsongen. Klart väder med blå himmel, ingen snö men en minusgrad som gav perfekt underlag. Glada människor och skön åkning, både i bana och fritt. Se själv…