Wow, vilken bra dag jag hade igår. Vi hade prominent besök från Västervik för att prata om vårt gemensamma arbete med deras nya turistportal, något väldigt nytt och annorlunda. Turistchefen Stina Ericsson (ni vet, Turistchefen bloggar) och två av hennes kollegor var hos oss nästan hela dagen, och jag, som inte deltagit praktiskt i projektet tidigare, fascinerades över stämningen på mötet, kreativt och inspirativt, öppet och tydligt. Vad tycker jag, och vad tycker du? Vi slapp ifrån den här vanliga hämskon som så många möten drabbas av, nämligen viljan eller kravet av att alltid kunna och veta allt. Det var okej att ställa en öppen fråga, hur gör vi nu? Dessutom var det ju roliga och trevliga människor.

Och var det just därför mötet hade den prägeln, eller fanns det andra grunder? Värt att reflektera kring och känna sig glad och stolt över. Samarbete och interaktion är inget som sker automatiskt, men är makalöst när det fungerar :)