Har just betalat in mer pengar till Unicef för att stödja det akuta arbetet i Haiti. Det kommer nog att dröja tills det blir någon form av återuppbyggnad, och just nu är det bara att se till att människor klarar sig och att inte hela samhället trasas sönder.

Jag har så lätt att tycka synd om mig själv och sucka över min tillvaros ständiga småbekymmer, glödlampor som slocknar, bilen ska in på service igen, det går en huvudsäkring i proppskåpet ute. Eller att grubbla över större problem som vattenskadan och dess uppkomst, ekonomiska konsekvenser av sjuka barn och föräldrar och fördyrade levnadsomkostnader.

Det är dock bara bagateller och flugskit i jämförelse med det som händer ute i världen. Ibland tar den pöbelska mediahopen upp det, men tyvärr endast när det nått demoniska nivåer, så som Haiti har det just nu. Bilder och berättelser är omöjliga att ta in, och jag har tårats fler än en gång när jag tänkt och känt för dessa människor som drabbas så orättvist. Jag menar, de hade det ju inte speciellt mysigt innan heller.

Gör som jag, skänk lite av ditt överskott till människor i nöd.

Gå till Unicef och hälp dem att hjälpa!