Läste nyheterna lite slött. Såg artikeln om hajen i Egypten som Aftonbladet publicerat några vändor nu – och jag länkar medvetet inte till artikeln! Det uppges att två tusen svenskar har badförbud för att en (eller två) haj nafsat några badande i benet. Ingen dog, men de ådrog sig skador. Stora insatser för att få fast hajen, bild på haj på båten, uppspärrad käft och en känsla av makt, övertag och hämnd.
Hur usla är vi människor. Egentligen?
Jämför hajen med andra olyckor i världen. Malarian skördar mängder av offer. Sjukdomar och elände gör livet svårt för miljoner. Vi människor utsätter andra människor för vidrigheter som inte går att föreställa sig och som för sällan diskuteras och debatteras. Kvinnor är en ofta utsatt grupp. Läste en uppmaning från FN om läget i Kongo tidigare i höstas som får hajen i Egypten att blekna, så vitfenad den var. Kvinnor våldtas som en del i aktiv krigföring och sjuka plundringståg. Vad gör vi åt detta? Inte ett skit!
Hur usla är vi människor. Egentligen?
Ja men snälla, man vill väl i all sin dar inte ha hajar och giftiga maneter i badvattnet när man nu tagit sig tid och råd att åka på solsemester….Det måste du ju förstå.
Inte e man väl usel för det heller.
Ovanstående är skrivet i en något ironisk anda!
Frustrerande, minst sagt. Men jag tror att det handlar om att försöka hantera det hemska som finns i världen. Vi gör likadant i Sverige, i familjen, på arbetet och överallt där vi kan tänkas bli tvungen att hantera något hot. Vi visar att vi GÖR NÅGOT, vad som helst… när vi egentligen bara visar att vi inte kan hantera alla yttre hot som ständigt finns. När min familj blev inblandad i en traumatisk händelse och jag blev hemskickad från arbetet den dagen så åkte jag hem och lagade mat till alla i familjen, bakade och lagade den lösa tröskeln som barnen hela tiden snublade över. Det var mitt sätt att hantera det som hände – jag GJORDE något.
Det hjälpte inte situationen som min familj befann sig i men det gav mig en känsla av att jag hanterade den.
En annan aspekt av artikeln med hajen är att vi människor alltid, i alla tider, har sett djur som inkräktar på områden och föda som vi gör anspråk på för egen del som ohyra eller skadedjur. Ohyra och skadedjur får vi döda, det är allmänt accepterat. Men ibland undrar jag om det inte är vi, människorna, som är skadedjuren. Det är kanske VI som inkräktar och gör anspråk på djurens områden och föda.
Lek med tanken. Hur ser världen ut nu?
Ps. Familjen klarade sig rätt ok efter olyckan.
Jag lagar fortfarande mat när jag blir satt under stress.
Och som svar på din fråga om hur usla vi människor egentligen är, så tror jag att vi egentligen har förutsättningar för att vara goda men att vi är korkade och därför handlar uselt Ds.
Ironin uppfattad :) Teorin att göra något är ju spännande, och med ett rörande men klockrent exempel. Vi är nog präglade på olika sätt. Jag har sett människor som inte gör ett skvatt satta under stark press, eller påverkade av djup chock.
Människan ligger högt upp på listan vilka djur som dödar flest människor. Hajen ligger ganska långt ner, under både elefanter och flodhästar…