Hahaha, så ni tror att jag gjort mig förtjänt av ett finger, som för övrigt betyder Fuck you! enligt vissa? Ni skulle bara åka bil med mig så vet ni hur lamt och försiktigt jag kör, med ägg under gasen och fjäder på bromsen :)
Nåja, familjen var på väg till slalomtävling och hade lite småbråttom. Jag kom in i tempo på E4 ner mot Nolby, men det är ju 70-50-70-90 och suck, ner och upp. Men jag höll 70-80 i varje fall då vi kom ikapp två bilar som låg nästan kloss i kloss, och som körde 60, jaa kanske 65 i nerförsbacke. Löjligt liten skillnad i hastighet, och än mindre i tidsskillnad framme i Nolby, men hey, är man en mätare så är man och här stördes mina planer. Jag körde enkelt om den sista bilen som höll lite åt sidan vilket underlättade, men väl ikapp den första bilen blev det stopp. Ingen större panik, jag är ju van att ligga bakom hela vägen till Nolby så jag låg bako. Där i kölvattnet förundrades jag över framförvarande som (i mina tankar) “Prenumererade på mittlinjen” :) Det var mer en fnittrig reflektion än någon hånfull åkallning av gudarnas vrede, men när bilen började sakta ner, dra sig än längre ut och över mitten av vögbanan och till åp köpet blinkar höger…då blev jag förvirrad. Väl framme vid sin korsning drog sig bilen äntligen åt höger för att göra en högersväng, och jag kikade reflexmässigt in i bilen och möter… ett finger :) Ett ilsket gubböga men främst ett stort långfinger som hytter vilt :D Jätteskojigt, jag har aldrig någonsin tidigare fått ett finger hyttat åt mig, och då har jag nog gjort tusen grejer som varit mer irriterande eller olustframkallande än … jaa vadå?
Jag hade kanske kommit ikapp lite snabbt? Kanske legat något för nära? Kanske hållit ut i mittlinjen lite för tydligt? Ja, som sagt, det var nog något av det snällaste och mjukaste jag kört på länge och ändå… detta finger. Oskyldig som ett nyfött barn log jag mig hela vägen till backen :) Väl där glömde jag bort hela spektaklet vilket är ovanligt för att vara mig som ju är så relationskänslig, även för främlingar. Ytterligare tt bevis på min oskuld i frågan ;)
“Ni skulle bara åka bil med mig så vet ni hur lamt och försiktigt jag kör, med ägg under gasen och fjäder på bromsen :)”
Jag känner mig lätt förvirrad i det här inlägget, har du släppt in en gästbloggare? Har bloggen annekterats av främmande makt? Har du tappat din vanligvis goda självkännedom?
Lamt? Försiktigt? Ägg och fjäder????
Inte alls ord jag skulle använda för att beskriva din körning.
Du fick ditt första (????) finger och är därför inte längre en oskuld!
Nja, en förnöjsam läsning men jag betvivlar starkt sanningshalten i den. Jag tror helt enkelt inte att du gör en korrekt beskrivning av händelseförloppet och att du inte förmår att hålla dig en smula objektiv i just den här frågan. :-)
Kör försiktigt du…
Vem kan någonsin vara objektiv inför sin egen persona? Jag beskriver endast den sanning som utspelar sig inför mina ögon :) Och den är lam med ägg under gasen och bacon på bromsen ;)
Passa dig så att du inte skapar äggröra.
Åh vad det är skönt att sitta tillbakalutad, ta del av diskussionen, inte ha en aning om vem som har rätt, och invänta att någon ska gå segrande ur “striden”. Det spelar för Markattans vidkommande alls ingen roll vem som vinner, det spelar stor roll hur kampen rullar fram och tillbaka.
Må bästa debattör segra
Håll i hatten och kör försiktigt
Markattan
“Väl där glömde jag bort hela spektaklet vilket är ovanligt för att vara mig som ju är så relationskänslig, även för främlingar. Ytterligare tt bevis på min oskuld i frågan ;)”
hahaha… istället ältar du det i din blogg i hittills 2 inlägg… trots att du “glömt spektaklet”. :)
Du verkar gå och bära på en inre vrede Peter, som pyser ut genom ditt städade skal ibland. Bäva månde alla fingergivare och fikarumskontrollanter i skidbackarna! Respekt! :)
Hahaha åt Hohohos inlägg, klockrent!
Där fick du nåt att bita i du vrederstyngde.
Ältar och ältar… jag vet inte det ja. Jag ville glädja min omgivning med en liten solskenshistoria från verkligheten, en lagom underfundig anekdot med en inbyggd missförståelse om betydelsen av fingret :) Nejrå, det är knappast någon vrede i mig som pyser. Däremot var gubben i bilen bredvid rätt arg, och jag tror att han var arg av helt fel anledning (för att citera Kay Pollack och hans föredrag om att Våga välja glädje).
Så, denna dagboksintroverta blog, som jag använder för att samla alla mina goda och kloka idéer, och för att dela med mig av insikter och förståelser som månne vara till hjälp för andra, skulle den vara ett terapeftiskt expansionskärl? Baserad på inre vrede och förvrängd personlighetsuppfattning? Nej, det är alltför långsökt, min gode Hohoho. Jag är för erfaren och insiktsfull för det ;)
Annat är det med spökhistorien från Norrbotten. När jag blev förföljd i flera mil genom ödemarken på E10 och avstickaren mot Hirvijärvi och fick gena genom en rondell för att gömma mig :) Där finns det anledning till korrekta kommentarer om både körstil och trafikarrogans, och det finns en hel del vrede att vräka fram…men det tar vi inte här :D
Guldkantsutmaningen är slut, varmt välkommen att hämta hem ett paket.
Markattan