Carl Bildt skriver på sin blogg “Då har vi anledning att erinra Kina om dess skyldigheter att fullt ut respekrera den tibetanska kulturen och traditionen och att visa största möjliga återhållsamhet.“. Jag hakar inte upp mig på stavfelet :) Jag hakar upp mig på den tråkiga retoriken. Kina går åter igen in i Tibet med maximalt våld och maximal grymhet och en total oförståelse för mänskliga rättigheter. Vad säger då myran till elefanten:

1) Vi har anledning. Bildt säger inte att vi ska göra något, men identifierar en anledning. Det är ju imponerande. Not!

2) Att erinra. Erinra är att påminna, uppmärksamma men kan också vara en formell invändning. Jag undrar just vad Sverige tänker göra. Eller nej, det undrar jag inte alls.

3) Skyldigheter att fullt ut respektera den tibetanska kulturen och traditionen. Varför skulle Kina ändra på sitt redan inslagna beteende för att Sverige har “anledning” att “erinra”. Det har ju knappast hjälpt förut och kommer inte att hjälpa nu.

4) Att visa största möjliga återhållsamhet. Och det är ju tydligt så det förslår. Not, igen. Ordet “möjliga” ger ju Kina rätten till tolkningen, och varför skulle de i det här läget, bara för att myran Sverige erinrar dem, komma på att “Oj, vi har inte visat största möjliga återhållsamhet!?” och så ändrar dom på sig. Det är på samma sätt som vi skäller på en klass för att två grabbar kastat snöboll på rasten och lärare. De som behöver ha tillrättavisningen fattar ofta inte, eller lyssnar inte. De som skött sig tar åt sig och försöker bättra sig ännu mer. På samma sätt är det här. Inte fasen tar Kina åt sig av detta och utvärderar möjligheten att vara ännu mer återhållsam. Fasen, bara ordet återhållsam väcker ju en morbid munterhet när det används i samma mening som landet Kina!

Så vad säger Sveriges utrikesminister spontant efter nyheterna om att Kina gör det Kina alltid gjort. Han säger att vi fattat att vi skulle kunna påminna Kina. Vi kommer nog inte att göra det, men vi måste ju säga nåt. Om vi skulle våga säga något till Kina, så skulle vi påminna dom om ansvaret att utvärdera sina handlingar för att se om de går att göra bättre. Det vill säga, vi säger inte att dom gjort fel, det vågar vi antagligen inte, utan vi säger att dom borde tänka över det dom gör. Men inte ens det säger vi för vi har inte tagit det steget.

Än så länge så har vi bara fattat att vi skulle kunna. Rent hypotetiskt alltså!

Nej, nu är vi där igen. Diktaturen Kina våldtar, skövlar och mördar. Inte en jävel bryr sig. Tibetanerna hunsas och utrotas och världen kniper käft. För hur skulle det se ut…