En artikel jag läste om fotbollslandslaget idag hade rubriken “LAGBYGGE – Så blir 23 individer en grupp“. Det var den enda intressanta delen i den lilla specialtidning om EM 2008 som låg på köksbordet. Det var rätt häftigt att se ett annat perspektiv på fotbollslandslaget och dess arbete.

Två avsnitt fångade mina ögon. Det första handlade om begreppet i sig; “…åt något som med modern managementsvenska kallas team-building.“. Det är ganska häftigt att använda orden modern och team-building i samma mening när vi skriver år 2008 :) Jag såg filmen Pillertrillaren i mitten på 90-talet med teambuilding i handlingen. Nån gång i början av 1990 florerade ett gång-efter-gång-kopierat material om teambuilding som jag fick av en kollega. Tror att det var “Effective Teambuilding” av John Adair. Då, för eoner av tid sedan, spreds inte den här typen av dokument via mejl utan via xerox-kopierade häften :) På det sättet fick jag också tag på Enminutschefen av Ken Blanchard, ett häfte jag fortfarande har kvar och med begrepp som jag använder mitt språk än idag, jag menar, hallå, problemapor, det är ett så skönt ord och beskriver ju så tydligt vad det handlar om ;) Sen har jag inför Sundsvall42 kikat lite på Elton Mayo som i sina studier från 1930-talet (!) förklarar hur sociala faktorer och gruppdynamik kan förbättra arbetsprestationer på ett helt annat sätt än vad man tidigare trott. Vi snackar teambuilding a’la 30-tal :) Då låter det inte som att det är nån ny modefluga, men kanske är det just det engelska ordet som artikelförfattaren vill göra en poäng av, som på “…modern managementsvenska kallas…” och då är det ju nästan lite humor :)

Det andra avsnittet var mer intressant. Roland Andersson har en uppfattning om den optimala sammansättningen i ett lag; “…av tre lika delar av tre olika personlighetstyper: Martin Luther, Per Albin Hansson och Cornelis Vreeswijk.” :) Det var rätt uppfriskande att höra till skillnad från “röd, grön, svart…” eller “Plant, Implementer…” eller “ruter, klöver…” som de brukar kunna heta. Martin Luther ska alltså stå för plikt och ansvar. Per Albin för solidaritet och för gruppen och ett kollektivt perspektiv. Cornelis, min egen favorit alla kategorier ;) är konstnären, den som vågar göra det oväntade och som kan bryta mönstren men som samtidigt stressar och retar Martin och Per-Albin :D Det var ett häftigt sätt att sätta bilder på våra egna karaktärer men det gäller att ha personer som förstår vilka dessa tre är ;) Men som jag förstod artikeln så är inte detta nåt som landslagsledningen tar upp med gruppen och då spelar det ju ingen roll. 

Fasen, jag kommer inte att kunna se på min omgivning nu utan att dela in alla i Martinar, Per-Albinar och Cornelisar. Vem är du?