Under veckan som gått har Tanzania fått sin första kvinnliga president (läs mer). Tyvärr som en effekt av förre presidentens bortgång (läs mer), men trots detta ytterligare ett steg mot en mer jämlik värld där kvinnor och män delar på ansvaret och ledarskapet. Samia Suluhu Hassan blir Kenyas första kvinnliga ledare och Tanzania blir världens 67:e land att bryta mönstret av manliga stats- och regeringschefer under modern tid.
Enligt Council on Foreign Relations (CFR) är det just nu (per 19 mars 2021), med Tanzania inräknat, 23 länder i världen har en kvinna i den politiska toppen (läs mer). Alla Nordens länder, bortsett från Sverige, har kvinnliga stats- eller regeringschefer. Sedan 1946 har Finland haft fyra, Island har haft tre, Norge två och Danmark två kvinnor på posten som president eller statsminister. Vigdís Finnbogadóttir blev redan 1980 president på Island, Gro Harlem Brundtland blev 1981 statsminister i Norge, men i Sverige saknar vi fortfarande en kvinnlig statsminister. Vi halkar dessutom efter mer och mer i den globala statistiken. Av världens 193 länder har vi nu 67 länder före oss som lyckats bemanna landets högsta position med en kvinnlig ledare.
Om vi studerar CFR:s political parity score så ser det bättre ut. Sverige ligger på tredje plats efter Rwanda och Costa Rica avseende andelen kvinnor i ledande politiska positioner. Sverige har ett värde på 69 där 100 betyder att hälften av alla roller är bekvinnade. Därför är det ju ännu märkligare och tråkigare att vi ännu inte sett en kvinnlig statsminister i Sverige!