I denna den första delkurs kommer vi att titta på den moderna sociologiska teoribildningen där några enskilda teoretiker särskilt kommer att belysas. De som kommer att belysas och som vi kommer att göra oss bekanta med genom att läsa dem i original och använda i analys under kursen är i följande ordning Bourdieu, Foucault och Haraway. Tonvikten kommer att ligga på hur dessa teoretiska referensramar kan användas för att analysera vår egen sociala och kulturella situation.
Delkursen är i sig delad i fyra teman; 1) Bourdieu, 2) Foucault, 3) Haraway och 4) en samlad analys.
Tema 1 – Pierre Bourdieu
Pierre Bourdieu ville med sin teori övervinna motsättningarna mellan objektivism och subjektivism, mellan samhället och individen. Ofta talar vi om detta i former av att teoretiskt och empiriskt övervinna motsättningen mellan struktur och aktör. Bourdieu var också känd för att kombinera övergripande teoriutveckling med djupgående empiriska undersökningar. Vi kommer att läsa det urval av Bourdieus texter som görs i boken Kultursociologiska texter. Dessa texter kommer vi att diskutera i diskussionsforum (examinerande) och ni kommer även sedan använda dem för att skriva den avslutande skriftliga inlämningsuppgiften.
Diskussionsforumet för detta tema kommer att öppnas den 14 september och stängas den 20 september.
Uppgift:
Uppgiften består i att ni i diskussionsforum ska göra ett inlägg med kommentarer och frågor kring den aktuella litteraturen. Inlägget ska vara på minst en (1) sida och max två (2) sidor (enligt Garamond/Times, 12p, 1,5 radavstånd). Diskussionsinläggen måste baseras på och referera till litteraturen, men samtidigt ska ni också reflektera kring litteraturen och gärna ge egna exempel. De två “svaren” på era kollegors inlägg ska vara på ungefär en halv sida och det viktiga i era svar och kommentarer till era kollegor är att ni förhåller er till och fokuserar kring det som diskuteras i diskussionsinlägget. Diskussionsinläggen och svar/kommentarer bedöms som godkänt eller icke-godkänt.
Svar (utöver detta inlägg skrev jag tre kommentarer):
Ämne: Bourdieu – habitus, fält och kapital
Tråd: Diskussionsuppgift: Tema 1: Bourdieu
Avsändare: Peter Axelsson
Datum: den 20 september 2009 10:11
Bourdieus teorier om habitus, fält och olika former av kapital är fantastisk. Att den i grunden är dialektisk och väver ihop stora motsättningar (Ritzer, 2008:527) är något som stimulerar mitt polariserande sinne. Till skillnad från objektivisterna ser Bourdieu att strukturerna i samhället inte existerar självständigt utan ständigt återskapas av oss människor och vår habitus som formats av vårt totala sociala liv (Bourdieu, 1994:20). Till skillnad från subjektivisterna använder inte Bourdieu enbart agentbegreppet utan tillskriver strukturen stor betydelse i hur människor påverkas och förkroppsligar strukturens nödvändiga beteende (Ritzer, 2008:527). Bourdieu beskriver i kapitlet Distinktion hur detta hänger ihop; (habitus)(kapital) + fält = praktik (Bourdieu, 1994:251). Denna sköna formel beskriver just Bourdieus kombination av individ och struktur i sina teorier. Det habitus vi har inom oss, och de olika former av kapital vi både förfogar över och uppfattas inneha ska ses ur fältets perspektiv där olika habitus och olika kapital ger olika förutsättningar att utföra våra praktiker. Detta är väldigt intressant, och enligt Broady så kan ett och samma habitus ge upphov till ett brett spektrum av beteenden beroende på de sociala omständigheterna (Broady, 1991:44).
Bourdieus teorier om habitus, kapital och fält är spännande att dra in i verkligheten och det praktiska livet, som till exempel Bourdieus studier av kabylerna där jag drar många paralleller. Dels beskriver han dels ett samhälle som bygger på en mycket stark hederskänsla, där utbytet av gåvor och konflikter baseras på tydliga regler och en i hela samhället gemensam logik beskriven av Bourdieu i tydliga satser (Bourdieu, 1994:28-30) där han samlar delar av den sociala strukturen hämtad ur kabylernas förkroppsligade habitus och olika former av praktiker. Han beskriver också hur en man ska göra när han utsätts för en utmaning (Bourdieu, 1994:37-39) och även där finns klara regler för hur motstötar eller reträtt kan göras. I det här fallet finns en tydlig uppfattning hos alla inblandade, även om Bourdieu ger fascinerande exempel på vad som kan hända om någon utan kunskap inträder i processen (Bourdieu, 1994:26-28).
I det samhälle som jag lever i och bland de människor jag arbetar och umgås med finns mängder av outtalade regler att förhålla sig till. I det sociala livet skulle det vara fullständigt otänkbart, eller åtminstone ge oanade konsekvenser, att istället för en flaska vin eller en blombukett skänka pengar till värdparet i samband med en middag (Ariely, 2008:76-94). Jag hade aldrig tänkt tanken innan jag läste boken, men insåg då att det praktiska beteende jag uppvisat, min praktik i sociala sammanhang, ju är förkroppsligat i min habitus. Vi får problem om vi blandar monetära relationer med ekonomiskt kapital med sociala relationer med symboliskt kapital, och det spelar ingen roll om man som Bourdieu skapar en ekonomisk teori kring det symboliska kapitalet. Det uppstår ändå konsekvenser av att blanda. Däremot så finns det starka poänger med att blanda in sociala normer i arbetslivet vilket jag framgångsrikt experimenterat med. Som i fallet med amatörfotografen bekräftar fotograferandet familjegruppens kontinuitet och integration (Bourdieu, 1994:76) och hjälper kort sagt till att skapa starka sociala relationer i en annars monetärt styrd relation.
På min arbetsplats arbetar vi som konsulter, och i globaliseringens tidevarv arbetar vi internationellt utan gränser, vilket innebär att vi från dag till annan byter arbetsplats och människor som vi arbetar med. Enligt Bourdieus tankar bär vi med oss vårt habitus var vi än åker, vi tar med oss de olika former av kapital vi besitter, men vi kommer att uppfattas annorlunda och tillskrivas andra former av kapital beroende på de människor vi träffar. När vi inträder i nya fält med nya människor kommer vi att uppvisa nya praktiker. Det intressanta är hur vi ska kunna hitta fram till rätt praktiker för de situationer som vi hamnar i?
Utmaningen i en värld där vi snabbt bryter upp de traditionella grupperna blir att kunna arbeta i olika situationer med människor med olika habitus och mängder av skilda kapitalformer, likväl som tolkningsperspektiv av hur de uppfattar andras kapital och praktiker. Vi kommer att hjälpa varandra att omforma våra habitus och därigenom våra sociala strukturer, men sådant tar tid och att ha en större förståelse för hur habitus, kapital och fält formar våra praktiker ser jag som en förutsättning för att kunna navigera framgångsrikt.
____________________________
Ariely, D., Ologiskt, 2008, ICA Bokförlag
Bourdieu, P., Kultursociologiska texter, 1994, Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag
Brady, B., Sociologi och Epistemologi, 1991, Stockholm: HLS Förslag
Ritzer, G., Sociological Theory, 2008, McGraw Hill
Betyg: Godkänd. Hej, och tack för diskussionsinlägg och diskussion. Uppgiften är godkänd! Kul att du hänger på B-kursen. Det jag reflekterar över är återigen hur du kopplar teorierna till ditt dagliga värv. Det fungerar bra även denna gång. Du för också en bra diskussion kring begreppen habitus, fält och kapital med en koppling till praktik. Praktiken brukar annars kunna hamna i skymundan i diskussionerna kring Bourdieu. En kommentar till det du skriver som agentbegreppet. Menar du möjligtvis aktörsbegreppet…? En agent är ju beroende av och agerar enligt strukturerna…
Hälsningar Jonny
Betygssvar: Hehe, jag tror att du har mig fast här. Hoppas jag inte vecklar in och ut mig för mycket här för att tappa G:et i din bedömning ;) Men, jag tror att jag flagrant använt både agent och aktör som ett och samma i texten. Att Bourdieu använder agent som begrepp är ju helt klart, och att den agenten agerar (acts på engelska vilket ju inte underlättar åtskillnaden här :) tillsammans med andra i ett fält där de genom att utmana varandra utvecklar och reproducerar fältet osv. Men just agenten. Jag upplever att agent är en representant för en individ med ett visst habitus i ett visst fält. Vi kan jämföra och studera agenter som fiskar i en fiskskål. Jag har fått en feeling för att dessa agenter är rollfigurer utan reflektion över sin egen situation eller sitt eget beteende, för de är agenter i ett fält. Däremot, och nu spekulerar jag vilt, hehe, så är aktören en individ med ett habitus som kan både reflektera över sig själv, och genom sitt habitus i ett specifikt fält inta en agentroll. Isåfall kan en aktör lira flera olika agenter i flera olika fält där tanken om att ett och samma habitus kan ge olika effekter beroende på strukturen den omfattas av.
Hälsningar peterA
Tema 2 – Michel Foucault
Foucaults teoretiska arbeten har haft stort inflytande på samhällsteori i stort och så även inom sociologi. Som filosof och historiker har han riktat in sig på relationen mellan kunskap och makt, ofta i en kontext av objektifiering av marginaliserade grupper i förhållande till det “normala”. Vi ska läsa Foucaults Övervakning och straff som handlar just om objektifieringen och hanterandet av en marginaliserad grupp och onormal företeelse, kriminella och kriminalitet. Denna text kommer vi att diskutera i diskussionsforum (examinerande) och ni kommer även sedan använda texten för att skriva den avslutande skriftliga inlämningsuppgiften.
Diskussionsforumet för detta tema kommer att öppnas den 28 september och stängas den 4 oktober.
Svar (utöver detta inlägg skrev jag två kommentarer):
Ämne: Foucault, folket och laglösheten
Tråd: Diskussionsuppgift: Tema 2: Bourdieu
Avsändare: Peter Axelsson
Datum: den 29 september 2009 22:35
I förordet till boken tas Foucaults bok Orden och tingen upp (Foucault, 1987:vi). Efter att tidigare ha fått en försmak av Foucault av Sune Sunesson med citatet ”själen är kroppens fängelse” (Foucault, 1987:i), som satte hela min kropp och mitt sinne i beredskap för att lösa den fascinerande gåtan, blev jag helt uppslukad av Foucaults tankar avseende vetenskapen om vetenskaper. Det retoriska greppet var helt klart genialiskt, och att den som har makten att ordna världen också har makten över tanken som styrs av indelningar och mönster. Dessa tankens strukturer instutionaliseras och blir maktapparater, delvis producerat i enlighet med Bourdieus idéer om habitus (Bourdieu, 1994:20). Den som hållit i en whiteboardpenna på ett möte vet vad makten att rita och sammanställa samtalet kan innebära för att styra diskussionen och utgången. Foucaults syn på brott och straff och rättvisa är också väldigt spännande, och en ögonöppnare för mig som sedan tio år tillbaka i samband med ett konsultuppdrag på Kriminalvårdsverket varit intresserad av rättssystemet, men detta sammanfattar Sunesson kort och personligt i inledningen av boken (Foucault, 1987:i-xvii). Istället vill jag diskutera två områden som jag uppfattat som annorlunda och mer dubbelbottnande än övriga.
Redan på medeltiden byggde rättssystemet och utövandet av straff på ett samspel mellan folk och monark (Foucault, 1987:75). Folkets vrede och hot om våld mot övermakten hölls tillbaka med ett övervåld som statuerades genom brutala straff mot brottslingar och andra misstänkta och som regelbundet med sarjade kroppar bevisade furstens oändliga makt över folket. Även om det i verkligheten skedde i omvänd ordning så bedömer jag att det ligger en logisk i att en minskning av våldet från statsmakten skulle innebära ett mindre våld från folket i korrigering av statens styre (Foucault, 1987:78). Ett löfte om en minskning av godtycket (Foucault, 1987:91) och pincipen att man är oskyldig tills bevisad skyldig (Foucault, 1997:99) från maktens sida skulle innebära en minskning av laglösheten från folkets sida och en acceptans för att straffen riktade sig mot korrigering och moralisk påverkan med hjälp av styrda tankar om kvalfyllda straff (Foucault, 1987:105). Att samhället går med på att ses som en flock som är oundvikligen ämnad att begå moraliska övertramp och att straffsystemet är dess herde (Foucault, 1987:106).
Finns här en outtalad överenskommelse mellan folket och rättsväsendet? Även om inte reformatorerna fick rätt med samhällskroppens försvar som straffgrund (Foucault, 1987:93), så får med fängelsestraffens brottslighetsdämpande effekt, ”vanligt folk” bättre förutsättningar att leva och inneha sina ägodelar utan att behöva vara överdrivet rädda för att bli bestulna eller att själva behöva leva i laglöshet för att klara sin familjs uppehälle (Foucault, 1987:85). I samband med bland annat en ökad levnadsstandard och befolkningsökningar (Foucault, 1987:78) rörde sig brottsligheten bort från kroppen som måltavla mot varor och produkter i andras ägo, och det blev mindre nödvändigt att leva laglöst utanför furstarnas pålagor för att klara livhanken. Men med ägandet följde, trots en minskad allmän laglöshet, en ökad brottslighet avseende stölder och egendomsbrott (Foucault, 1987:87) vilket gjorde en större del av folket till måltavla för brotten och ändrade bilden av brottslingen som folkets hjälte till samhällets fiende (Foucault, 1987:114), vilket bör ha intresserat större andel av människorna att få bukt med de utbredda stölderna och en acceptans för att straffa brottsligheten istället för brottslingarna (Foucault, 1987:103).
Fängelset skapar och bekräftar brottslingar, framkallar återfall enligt kritikerna (Foucault, 1987:267), och förstärker rörelsen mot en mer specialiserad brottslighet, en grupp av sammansvetsade kriminella (Foucault, 1987:77), men ger samtidigt folket tydliga symboler för avvikelser från normerna. För att kunna vara laglydig och följa normerna, behövs exempel på vad som är brottsligt och normkränkande. Här spelar brottslingarna och straffen en stor roll, och genom att acceptera deras existens blir fängelsernas, enligt kritikerna (Foucault, 1987:266), misslyckade omformning av de missanpassade medborgarna bekräftad och godkänd av folket som ju behöver avvikarna för att kunna leva i laglighet.
Enligt de anställda på Kriminalvårdsverket skulle många av de för mord dömda klienterna på våra fängelser, kunna släppas ut i frihet eller med fotboja eftersom de inte bedömdes ligga i riskzonen för återfall. Däremot så finns det inget folkligt stöd för detta eftersom brottet är så allvarligt och att det fortfarande finns spår av en straff- och hämndkultur kvar i samhällskroppen. Foucault är av samma åsikt och påpekar att straffet bör bedömas, inte utifrån grad av skada ur brottets perspektiv, utan snarare utifrån den åverkan det kan ha på den sociala ordningen (Foucault, 1987:95). Han förtydligar med orden ”ett brott som förskräcker samvetet har ofta en mindre verkan än en förbrytelse som alla tolererar och är beredda att ta efter för egen räkning”.
Därför, anser jag, behövs brottslingar för att utgöra symboler både för brottsligheten och den normativa avvikelsen, och fängelset som det korrigerande straffet, utan vilken en allmän laglöshet riskerar att utbryta och hota hela samhället. Vi människor accepterar alltså att bli utsatta för både mentala studier och mental påverkan, kalla det korrigering, av oss obrottsliga som brottsliga, i syfte att hålla en professionell kader av kriminella som kan verka som fyrbåkar för gott och ont, rätt och fel. Vi blir aldrig av med brottsligheten men vi hjälper till att hålla den på rätt nivå och koncentrerat bland till de individer som är lätta att identifiera i rättssystemet. Våra kroppar kommer därmed att styras och ses på utifrån de tankemönster som inplanterats i oss genom denna process.
En lätt Bourdeusk beskrivning av Foucaults syn på själens makt över kroppen är enligt Wallace & Wolf att vår syn på och vår upplevelse av våra kroppar är helt och hållet en social konstruktion (Wallace & Wolf, 2006:386), och denna kunskap kan förändras av de som tillgripit sig makten över tanken och som således påverkar strukturerna som styr våra uppfattningar om våra kroppar. Däri ligger min tolkning av ”själen är kroppens fängelse” utifrån att det är vårt inre som styr både vårt yttre i form av beteende och handling, och vår uppfattning av detta yttre skal och dess handlingsmönster.
_______________________________________
Bourdieu, P., 1994, Kultursociologiska texter, 1994, Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag
Foucault, M., 1987, Övervakning och straff, Lund: Arkiv förlag
Wallace, R.A., Wolf, A., 2006, Contemporary sociological theory, New JerseyJ: Pearsons
Betyg: Godkänd. Hej, återigen ett intressant inlägg med, om du ursäktar, en ännu intressantare diskussion. Vad gäller din del av diskussionen känns den funktionalistisk i sin grund, med i mina ögon en dragning åt Durkheims funktionalism. Bl a med brottets funktion av att sätta gränsen för vad som är ok.
Det var den första delen. Sedan tänker jag att du i detta fall, läsningen av Foucault, ska ta dig en funderare kring hur Foucault behandlar denna “funktionalism”. Vad med dekonstruktionen av denna funktionalism och makten som ligger i denna. Exempelvis som ni var inne på; konstruktionen av normal kontra avvikare. Vad menar Foucalut med att bryta ner de funktioner som finns i det här fallet med Övervakning och straff?
Med andra ord, uppgiften är godkänd. Hälsningar Jonny
Tema 3 – Donna J. Haraway
Haraway har haft stort inflytande på delar av samhällsteorin, såsom inom “cultural studies” och genusforskning (kvinnoforskning). Haraways teorier ifrågasätter och suddar ut gränser och gör kategorier som exempelvis kön (genus), klass och etnicitet/ras genomträngliga. Vi ska läsa Haraways Simians, Cyborgs, and Women – The Reinvention of Nature. Denna text kommer vi att diskutera i diskussionsforum (examinerande) och ni kommer även sedan använda texten för att skriva den avslutande skriftliga inlämningsuppgiften.
Diskussionsforumet för detta tema kommer att öppnas den 12 oktober och stängas den 18 oktober.
Svar (utöver detta inlägg skrev jag två kommentarer):
Ämne: Donna Haraway och den vetenskapliga kritiken
Tråd: Diskussionsuppgift: Tema 3: Haraway
Avsändare: Peter Axelsson
Datum: den 18 oktober 2009 18:08
Donna Haraways bok Simians, Cyborgs and Women är komplex och historisk i sitt upplägg med tanke på att det är en samling essäer som är skrivna ur en period av Haraways liv (1978-1989). Hon använder början av boken till mycket intressanta diskussioner, men för mig är det i kapitel fyra, In the Beginning Was the Word: The Genesis of Biological Theory som det hettar till. Hon beskriver fram till detta kapitel sina tankar om en socialist-feministisk teori som avstår från fysiologisk bevisföring (Haraway, 1991:10) och öppnar för kritik mot forskning med metoder och analyser som inte håller för objektiv granskning (Haraway, 1991:16). Genom att studera djur kan vi lära oss om mänskligheten, men att vi kan använda denna kunskap till insikt eller illusion (Haraway, 1991:21). Vi kan använda forskningen som en spegel i jakt på oss själva, men jag upplever redan här hennes kritik mot att det är vi själva som skapar den spegel i vilken vi förväntar oss en objektiv spegelbild. Diskussionerna om forskning på primater och de problem som uppstår beroende på vilken tolkning som görs av aggression, dominans och sexuell reproduktion i förhållande till den (för)mänskliga evolutionen från jägare till samlare (Haraway, 1991:41) är intressanta men blir för mig mer intressanta som byggstenar för senare diskussioner än argument för feministisk utveckling. Hennes beskrivning av gener som materialiserad information som instruerar och konstruerar individer, vilka kan ses som ett strukturerat flöde av information och energi (Haraway, 1991:61). En helt fascinerande beskrivning. Gener skapar beteendemaskiner, vilka vi studerar, men kanske, inom sociologin, alltför sällan förklarar i genetiska termer som handlar om att systemets mål är att maximera den genetiska vinsten. Om gener skapar individer vilka är information och energi så är interaktionen mellan individer, på det abstrakta planet, baserad på utbyte av information och energi, enligt Haraway en teori baserad på kommunikation (Haraway, 1991:63) som jag upplever som en grund för vår sociologiska forskning och där jag vid läsningen fick en första känsla av ett totalt sammanhang över det här vetenskapsområdet.
Men, i kapitel fyra, efter en skön referens till Lewis Carroll (Haraway, 1991:71) tar hon upp the power to name (Haraway, 1991:72) som låter fullständigt uppenbart och enkelt, men som refererar till mer filosofiska teorier än så (positivism, subjektivism, objektivism). Att sätta ett ord på något är inte bara att kunna referera till objektet, utan att skapa objektet självt (?). Biologi, som måste ses som Haraways exempel i det här fallet, byggs upp av historier som skapats över tid. Enligt Haraway, så beskriver historierna allt vi vet om naturen och livet, och problemet är att alla dessa historier är skrivna av män, i vilken Linné listas som en av deltagarna och medproducenterna (Haraway, 1991:81). Genom makten över ordet beskriver dessa vetenskaper en utveckling som präglas av det patriarkala system som alla dessa vetenskapsmän är del av, och vilket de allihop påverkas av i sina observationer och analyser. Haraway förtydligar med
…to set the terms of speech, are at the centre of feminist struggles in natural science. (Haraway, 1991:72).
vilket ger insikten, att kvinnor inte har särskilt enkla förutsättningar att studera naturen ur ett feministiskt perspektiv eftersom alla referenser, alla teorier och till och med uppfattningen om dem själva och deras vetenskap är påverkad och skapad av de fäder och förfäder som skrivit historierna.
I kapitel fem, The Contest for Primate Nature: Daughters of Man-the-hunter in the Field, 1960-80 ger hon exempel på vilka effekter den patriarkala dominansen över historieskrivning, teoribildning och namnsättning kan ge. Hon förtydligar att det inte på något sätt är oskyldigt att namnge objekt och fenomen, och att det är naivt att tro att inte namn och begrepp spelar en stor roll i den vetenskapliga världen, och att de vetenskapliga historierna definierar den publika uppfattningen (Haraway, 1991:81). Här går tankarna till Bourdieu, som ägnade tankar och tid åt detta fenomen, vetenskapen om vetenskapen och hur begrepp definieras och hur de får oss att se på världen. Med en historisk diskurs inom primatforskning i ryggen, ger Haraway exempel på hur observationer feltolkas och nya falska teorier skapas(Haraway, 1991:101), och hur dessa används av nästa generation forskare för att dels tolka nya observationer och bygga vidare på existerande teorier för att utveckla den vetenskapliga kunskapen om naturen, om vilken vi har en nedskräpad uppfattning (Haraway, 1991:106). Det är inte bara så att observationer tolkas utifrån den rådande teoribildningen, det är i vissa fall så att icke gjorda observationer skapas och fylls i för att stödja den rådande uppfattningen (Haraway, 1991:104). Hon använder också ord som arv och lineage som kopplar till familjer och släkter, och hon beskriver också arvet efter Washburn på ett nästan vetenskapligt sätt där olika släktträd av teoretisk utveckling kan studeras (Haraway, 1991:90-91). Med sina enkla teser om att naturen är konstruerad av dess observatörer och inte upptäckt naket och självförklarande, samt att observationer oundvikligen påverkas av gender (och klass, ras m.fl.) (Haraway, 1991:106) fick hon mig att inse två saker. Det första är att vetenskapen är långt från den objektiva modell som Bauman beskriver i sin diskussion om sunt förnuft (Bauman, 2001:16-25). Bauman hävdar bland annat att det är viktigt att använda ett vetenskapligt språk, för att skilja sociologin från det sunda förnuftet. Men det är detta som Haraway pekar på riskerna med. Det andra att det blir svårt att förändra vetenskapen till att ha en objektiv syn på vår värld och oss själva. Det kan möjligen ses som en naturlig och evig kamp mellan alla aktörer i det vetenskapliga fältet, om makten att beskriva fältet och dess ingående ingredienser och därmed ha rätten att tolka världen och dess fenomen.
Haraway gör en imponerande ansats att försöka ge en bild av olika abstraktionsnivåer utifrån ett feministiskt vetenskapligt perspektiv. Hon beskriver studier av primater och de teorier om mänskliga könsroller som bygger på schimpanser, babianer och langurer, och hon pekar på problem med det patriarkala arv som denna forskning påverkas av, och vilka felaktiga teorier som rått under inflytande av en maskulint betraktande. Hon lyfter detta patriarkala arv och beskriver problemen i ett vetenskapligt avseende, och beskriver att det är historier som bygger upp vår världsbild och att dessa historier uttrycks med språk, och att makten över språket, namnen ger makten över världsåskådningen och sättet att uppfatta sig själv och sin omvärld, både som individ och som forskare. Hon lyfter sedan detta vetenskapliga problem och har i kapitel nio, Situated Knowledges: The Science Question in Feminism and the Privilege of Partial Perspective, en diskussion om positionerad kunskap (Kaspersen, 2007:464) och när hon konstaterar att hon efterlyser en
…doctrine and practice of objectivity that privileges contestation, deconstruction, passionate construction, webbed connections, and hope for trasnformation of systems of knowledge and ways of seeing.
så känns det som att det redan beskrivits av andra, men att hon inte är lika angelägen om att hänvisa till dessa, möjligen för att det är män som företräder det patriarkala släktled som hon genomgående slåss mot i boken. Jag upplevde bland annat Habermas diskussion om efter-positivism som ett liknande försök att beskriva en förståelse för ett rationellt vetenskapligt sätt att se på normativa frågor och teorier om kommunikativ handling (Kaspersen, 2007:284) som liknar Haraways många tankar och idéer. Men kanske främst ger denna reflektion en signal till oss blivande sociologer att allt är inte guld bara för att någon sagt att det är guld som glimmar.
_______________________________________
Bauman, Z., May, T., 2001, Att tänka socioogiskt, Korpen
Haraway, D., 1991, Simians, Cyborgs, and Women, New York:Routledge
Kaspersen, B.(red), Andersen, H., 2007, Klassisk och modern samhällsteori, Studentlitteratur
Betyg: Godkänd. Hej, tack för inlägg och kommentarer. Med detta vill jag meddela att ni är godkända på uppgiften. Som jag skrev i diskussionsforumet kommer jag inte att ge någon individuell kommentar, utan spara den tiden till att kunna svara på individuella frågor på vägen mot den avslutande uppgiften. Alltså den som har en fråga kring den här uppgiften eller Haraway överhuvudtaget är välkommen att ställa den, men i övrigt lämnar vi den här uppgiften nu.
Ser fram emot att ta emot era sista inlämningsuppgifter. Hälsningar Jonny
Tema 4 – Samlad diskussion
Detta tema handlar om att som avslutande del av kursen göra en samlad diskussion och analys i förhållande till den i kursen ingående litteraturen.
Den avslutande skriftliga inlämningsuppgiften kommer att läggas ut den 19 oktober och ska var inlämnad senast den 8 november.
Svar: Delkurs 1 – Tema 4 Inlämning RevA.
Betyg: Godkänd – B. Hej, tack för genomförd kurs. Jag har nu tittat igenom och bedömt den sista uppgiften. Du har fått betyget B, vilket också ger betyget på kursen som helhet. Betygskriterierna för sociologi hittar du under “webblänkar” på forumet.
Kommentarer: I stort en mycket väl genomförd uppgift, om en för den här nivån något ojämn. Mycket bra redogörelser kring Foucault med bra användning av citat och med egna reflektioner. Den sista uppgiften är också föredömlig och jag har gett de här kommentarerna till den:
Det reflexiva skrivandet i den sista uppgiften är föredömligt och teoretikerna väl använda. Intressant att du lyckas använda teoretikerna i ditt eget syfte…, trots att dessa teoretikerna/teorierna normalt används för att visa på dominansförhållanden och maktstrukturer.
Kring Bourdieu tycker jag att det fattas något för att redogörelsen och diskussionen ska nå ända fram. Det blir lite övergripande och praktiskt kring teorin och de teoretiska poängerna går inte riktigt fram.
Vad gäller Haraway är redogörelsen och diskussionen intressant där du tar ett lite annorlunda grepp. Kanske gör du det dock lite svårt för dig själv och läsaren. Som du själv kommenterar så är kanske Haraway svår att ta till sig utan den kontext hon själv befinner sig i och skriver utifrån. Att Haraway dock är sociologiskt relevant framgår dock klart…, tänk bara på det för sociologin centrala frågor kan diskuteras med utgångspunkt i Haraway, såsom feminism/genus, dominans/ojämlikhet, meningsbyggande (kultur) genom gränsdragningar/dikotomier, dialektisk metod. Men jag håller med dig i att detta inte framgår utan vissa svårigheter.
En sista kommentar till helheten och kanske att tänka på inför framtida uppgifter. Du visar här en mycket bra applicering och egen diskussion kring teorierna. Det jag eftersöker för att nå en ännu högre nivå är att du ännu mer går in för att kunna redogöra för och förstå vad är det teorierna betyder och hur ska detta framställas så att de stora teoretiska poängerna framgår.
Men alltså en mycket väl genomförd uppgift.
Lycka till med de fortsatta studierna.
Hälsningar
Jonny