Fick mejl idag. Jag gillar mejl, även om jag får åt skogen för många, och detta utan att ett endaste spammejl kryper förbi mina filter! Det var en ödmjuk och vacker fråga om huruvida jag ville ha kommentarer på mina inlägg :) Självklart vill jag det, svarade jag, det är ju det som är hela kråksången – rätten att skriva och berätta – och räten att skriva och kommentera. Någon form av dialog kanske öppnas och världen är skönare ;)

Fick besked om Marx-tentan fascinerande men också fruktat snabbt. Det visade sig att jag missat i kritiken (!) av Marx strategi att uppvigla proletariatet. Jag hade stannat vid simpel agitation, men så enkel var inte den gode Karl. Nåja, jag stängde ju av vid en vis nivå skyller jag på :) Sen hade jag inte heller beskrivit varken hans metodologi kring den materialistiska historieskrivningen, eller den Hegelska dialektiken tillräckligt ingående. Det trodde jag dock att alla sociologer kände till och att man inte behövde kommentera :) Som att beskriva en resa till jobbet genom att först ägna ett kapitel om färdsättet som vissa människor kallar Bil ;) Jag menar, hallå! Nåja, jag fick 8 poäng av 10 möjliga så jag ska bara knipa käft, krypa in under en sten och myysa av att ha klarat godkändsnivån. Med Durkheim och hans Självmordet känner jag mig mer hemma, men det är väl snarare än risk…

Just nu ska jag bara krypa in under täcket och soova. Är inne på min elfte dag som förkyld norrländsk man, och det känns inte bra. Det är som ett sargassohav, det böljar mellan feber och pigghet, guppar mellan styrka och trötthet, och nånstans där i dyningarna blir det inget alls… Jag får dock träna mig i arten att inte leverera. En konst jag aldrig klarat av särskilt bra, men som jag blir bättre och bättre på för varje dag ;)

Piggna på sig alla sjuka!