Att retuschera har varit något jag tyckt om sedan jag började fotografera. Det är något i kontrasten mellan å ena sidan det strikt dokumentära där tekniken får användas till sitt yttersta för att ge de uttryck och effekter som jag vill och å andra sidan det som finns i min fantasi och som inte funnits men som kan skapas. Jag har retuscherat ansikten och utseenden och kläder och situationer. Jag har dessutom monterat och klippt och transformerat och vridit. Ibland också skapat egna råmaterial för att passa in. Det har varit varierande kvalitet på resultaten men det har alltid varit roligt. När jag satt med alla bilder på spårvagnar föddes en tanke. Tanken var att det var så enormt tråkig miljö som de åkte omkring i. Dels mycket elledningar i stadsmiljön ovanför dem, och dessutom ofta tråkiga broar och annat jag inte kände någon harmoni inom. Jag började klona gräs från olika delar i en bild för att täcka över vägar och gångstråk. Det blev roliga effekter och det drog iväg längre. Till slut satt jag med flera alternativa bilder på spårvagnar som jag kan jobba vidare med.

Det här tricket tycker jag om och har använt flera gånger senaste året. Att kopiera endast en pixelrad någonstans i bilden och sedan förstora den så att den täcker hela ytan. I det här fallet frilade jag spårvagnen så att den får vila mot pixlarna vilket ger en surrealistisk känsla av en flytande spårvagn ovanpå en abstrakt randig tapet.

Det här är ett klassiskt fotomontage. En bild på en savann och en inklippt spårvagn. Det föddes när jag associerade kring hur jag skulle få tag i mer gräs att klona in i ursprungsbilden. Varför inte ta en hel bild med gräs och träd och placera spårvagnen i. Och det blev ganska roligt. Det finns mer att pyssla med i detaljerna men som uppslag och idéer fungerar båda bra. Men jag jag kom bort från mina mandalas. Tillbaka till symmetrier och cirkulärer.