Vilken fantastisk åkomma, simultanagnosia, som är oförmågan att kunna uppfatta fler än ett objekt åt gången. Jag läser vidare i nästa delkurs i kognition, och är inne i boken Cognitive Psychology – Mind and Brain och stöter på de mest makalösa egenskaper hos oss. Forskning har visat att vår uppmärksamhet är objektbaserad och inte spaitialt indelad. När vi ser överlappande objekt i rummet fokuserar vi ofta på en av dem, i sin helhet, och inte den del av rummet dit våra ögon tittar.  Skador på hjärnan, och i detta fall båda sidorna, de parietal-occipitala delarna, kan påverka vår objekt-uppmärksamhet på märkliga sätt.

Simultanagnosia är alltså en skada som ger den märkliga effekten att vi bara kan uppfatta ett objekt åt gången! Om vi har simultanagnosia, och förevisas tre cirklar, två röda och ett grönt och får frågan om alla objekt är av samma färg har vi svårt att svara eftersom vi inte kan uppfatta alla objekt samtidigt. Vi människor är annars fantastiska på att uppfatta avvikare i både bild och ljud. Mycket sker till och med innan vi uppfattar dem.

Men, om vi kopplar ihop cirklarna så att de med streck är förbundna, då har en patient med simultanagnosia mycket lättare att hantera situationen. Plötsligt är cirklarna förbundna med streck och kan därmed processas som ett enda objekt :) Vi har lagt till information i bilden, men underlättat för patienten! Det här anknyter klockrent till de grupperingsprinciper som de tidiga gestaltpsykologerna tog fram för hundra år sedan. Vårt tänkande och därmed vårt beteende påverkas av vilka möjligheter vi har att analysera en situation utifrån gruppering av objekt. Simultanagnosia är inte svart eller vit, av eller på och vi friska människor hanterar också uppmärksamhet och objekthantering olika.

Hur kan vi presentera vår information så att det blir lättare och tydligare för alla att tolka och bygga enkla objekt för fortsatt bearbetning? Om vi slipper ägna kraft åt det kan vi göra annat istället!