Det är lätt att tro att perception är den objektiva sammansättningen av de olika sinnesintryck vi tar emot med våra sinnen, att vi ser det som sker. Men vid närmare studier är det uppenbart att vi människor inte är gjorda för att göra objektiva iakttagelser av vår omgivning. Vi är skapta för att överleva och fortplanta oss, och för dessa behov är absolut perceptuell sanning inte något viktigt. En viss överensstämmelse måste naturligtvis finnas, att uppfatta ett lejon som ett vattenhål skulle inte vara någon effektiv strategi för människan på savannen. Däremot är det framgångsrikt att en trött och stressad människa inte springer uppför en brant backe i onödan, och därför upplevs backen som perceptuellt brantare än den är, eller som den upplevs i lugnt tillstånd.
Insikt om perceptuella fallgropar som dessa innebär en utmaning som coach i samtal med klienter. Mycket av samtalen handlar om att få klienten att förstå sina behov och uttrycka sina mål, men för att kunna beskriva sin situation och hitta vägar runt hindren behöver vi ibland ledas till andra tolkningar och få hjälp att minimera de perceptuella fällor som våra omedvetna kognitiva processer kan innebära. Om vi dessutom lyckas åstadkomma en samtalsmiljö utan onödiga perceptuella störningar kanske vi dessutom lyckas nå större insikter och utvecklas tillsammans.
Så börjar min inlämningsuppgift i kognitionskurs nummer två, läs den på a10petax_KogF_inlup2. Jag skulle producera en rapport om ett kognitivt fenomen och koppla det till egna erfarenheter. Exempel på uppgift var att beskriva hur en trollkarl lurar oss med medveten avledning, hur kärlek och passion uppstår, när minnet sviker osv :) Jag valde det lilla ämnet att förklara de kognitiva aspekterna av coaching och tog en så stor tugga att jag var nära att storkna i tisdags kväll. Efter hjärnkramp och omtag skrev jag ur endast perceptions-perspektivet, dvs hur vi tar in sinnesintryck och vilka fallgropar som lurar runt hörnet. Jag insåg att jag har talang, och att jag nosat upp dessa effekter sedan tidigare. Nu fick jag vetenskapliga bevis på att jag gör rätt och ett spår efter mer…hur fungerar egentligen återhämtningen av minnet, och hur påverkas det av den sinnesstämning jag är i? Hur ändras minnet i efterhand av de nya minnen som lagras bredvid?
Wow, det här är så läckert :D
Alltid lika kul att läsa din blogg – men var tog musen vägen?
Musen är kvar i fällan så jag har en död kropp i mitt hus :)