Jag sitter och härjar med påskplugget i kognition :) Vi fick ledigt över påsken, men i universitetsvärlden innebär ledigt endast att arbetsuppgifterna för denna vecka flyttas framåt till nästa vecka. Denna vecka hade vi fyra uppgifter, och nästa vecka har vi tre. Då ska vi alltså fixa sju uppgifter nästa vecka istället. Skönt med påskledigt ;)

Just nu läser jag om situerade minnesbilder. Det är rätt fräckt. I höstas gick jag igång på scheman som beskriver objekt och händelser utifrån kategorier som innehåller kriterier för de objekt som ska ingå. I kategorin bi är kriterierna vingar, randig kropp, gadd osv. Jag såg framför mig hur vi kategoriserade allt vi kom över. Kategorierna utvecklades allt eftersom vi upplevde mer objekt och händelser. När barnen var små sa de fluga om allt som var litet och flög :) Oavsett om det var en fluga, mygga, humla eller liten fågel ;) Sen lärde de sig att skilja på fåglar och myggor och flugor. Getingar blev ett begrepp för allt större kryp som stacks, tills de kunde skilja på humlor, getingar och bin. De lärde sig också att dessa smådjur med sex ben tillhörde kategorin insekter, och att två ben med vingar var fåglar.  En av de stora kategorikerna var ju Carl von Linné som skapade ordning i vår värld. Han försökte också beskriva stenar och mineraler men det gick mindre bra, och det kan jag förstå när han tänkte få med njursten och gallsten i stenarnas rike :)

Nu läser jag situerad kognition och situerade koncept av Barsalou. Nu räcker inte scheman med kategorier längre. Det är situationerna som gör våra kognitiva processer framgångsrika. Tänk dig situationen att du kommer in i vardagsrummet i ett hus du aldrig besökt tidigare. Du ser ett objekt med fyra ben mitt på vardagsrumsgolvet. Det är rätt ineffektivt att börja scanna av alla tänkbara kategorier som har kriteriet fyra ben. Situationen som vardagsrummet innebär är ett viktigt underlag för att kunna hämta upp rätt minnesrepresentation. När du ser att objektet har päls och rör på sig smalnar mängden möjliga kategorier ner betänkligt, och när du med hjälp av kriterier för nos, ögon och svans inser att det är ett kattdjur är du så gott som klar. Det var inget litet bord du såg, det var ingen hund. Det var en katt. Fortfarande är du inte säker på vilken typ av katt det är, men i ett vardagsrum i Sverige är det mest sannolikt att det är en tamkatt som du kan klappa (även om katter ska behandlas med respekt ;) utan att utsätta dig för fara.

Tänk dig istället in i situationen att du står i skymningen utanför ett läger på en savann och ser ett objekt med fyra ben framför dig. Att konstatera att det är ett kattdjur inger inte så mycket lugn, eftersom situationen är en helt annan. Chansen att det kanske är en tamkatt är klart mindre, och om jag var du så skulle jag trottoar.

Hehe…trottoar :) Jag hoppas att du reagerade nu! Situationen är viktig också när vi läser. Vi är så inne i texten och den situation den skapar att vi automatiskt förutsäger vilka möjliga ord vi är på väg att läsa. Du hade antagligen ett antal andra ord på väg fram som tänkbara, som springa eller skrika eller så. Att bryta mönstret så här är ganska effektivt, och det bringar oss ur en trygg situationskontrollerad slummer till en överraskad medvetenhet och kan användas i alla sammanhang, från skolrum till styrelsemöte till föreläsning till middagsprat ;) Try it, you’ll like it!

Överraskning är alltså när de situationsspecifika minnen vi lagrat kombineras med andra kontrasterande situationer, eller när en situation upplever och uppvisar ett objekt som det inte är lagrat med. Och det kan vara ganska kul ;D Jag hörde en rolig historia igår som ger ett bra exempel på flera dimensioner av fel objekt och fel situation: En man värpte en dag ett guldägg. Han blev överlycklig och insåg att han skulle leva ett rikt liv. Han tänkte att tiden var kort och började ivrigt trycka på för att värpa ett till. När han känner att det andra ägget är värpt väcks han bryskt av sin fru som skriker “Bertil, varför ligger du och bajsar i sängen!?…

Jag ber om ursäkt för det grova skämtet, men den är typisk för situerad humor :)