Äntligen är det nya året här. Imorrn börjar jag jobba på IT-arkitekterna på riktigt. Visst, jag började redan tidigare i december, men det blev mest introduktion och internt planeringsarbete, och det var många som var lediga före och under julen. Imorrn kommer jag att starta med bättre förutsättningar och med högsta fart. Det ska bli riktigt roligt att få vara med och bygga upp en hel verksamhet, ett helt nytt kontor. Inte från början dock, vi har mängder av tjänster och idéer och möjligheter från mamma i Stockholm, en stor skillnad från att starta något eget. Men samtidigt fanns inget i Sundsvall förrän vi började och nu gäller det att få till praktiska saker som fungerande kontorslokal,  tidrapporteringsrutiner, resebokningar, skrivare och kopiering och allt sådant – och vi är långt framme. Dessutom finns mängder av spännande mål att sikta mot och planer att förfina och få alla oss anställda att påverka och förstå – redan inne såväl som nya på väg in.

Det senare är nästan mest spännande. Bortsett från utmaningen att skapa en profil och kännedom om oss i Sundsvall, bortsett från utmaningen att få alla att förstå vad vi kan leverera för hjälp och nytta, bortsett från utmaningen att snabbt få igång en fungerande och effektiv verksamhet från scratch. Bortsett från allt detta är mitt största intresse gruppen som sådan. Vi vill skapa en kultur av delaktighet och öppenhet där vi som konsulter känner varandra så väl, och har sådan tillit till våra arbetskompisar att vi får coaching och hjälp och stöd när vi behöver – och att vi vågar efterfråga det utan att tappa ansiktet. I en konsultvärld som vanligtvis är full av konkurrens och problem med alienation från det egna företaget vill vi känna samhörighet i vårt egna företag.

Det sker genom flera olika kulturella mekanismer. Symboler, historier och traditioner skapar en tydlighet av oss som grupp på samma sätt som familjer eller samhällen hålls ihop. Det är svenskt att fira midsommar oavsett om man är svensk eller colombiansk medborgare :) I skolan berättas historien om Jesu födelse vid juletid, för vi är ett kristet samhälle. Eller är vi det? I år fick mina barn också lyssna på berättelser ur Koranen, vilket var rätt coolt ;) Bilder i alla de former, fotografier alltså, bekräftar oss som individer och vår gemensamma grupp och kan inte underskattas som framgångsfaktor för en stark kultur. Att hitta vår specialitet eller unikitet är viktigt, och koppla det till våra gemensamma värderingar. Genom att veta hur vi är och vad som gör oss speciella kan vi särskilja oss från alla som inte är lika som oss, som inte är lika duktiga och framgångsrika som oss. Vi vet ju det redan ;) men vi behöver ha ungefär samma uppfattning så att den förstärks och flödar till alla nya på väg in, och alla utanför. Att ha förstådda mål och planer och att låta alla tycka till om och delta i arbetet med att genomföra planerna för att nå målen är viktigt, även om det kan vara jobbigt och i en konsultorganisation ibland kontraproduktivt :) Jag är dock helt säker på att det jag jobbar med och sliter för att bygga upp blir viktigare för mig än om jag kommer till det färdigdukade bordet…

Däremot känns det som att jag kanske missat nåt väsentligt… Vad är det som saknas?