Wow, vilken skön semester jag har haft! Imorrn börjar allvaret igen, och även om det bara är för en vecka (jag ska vara pappaledig med barnen i två veckor därefter (även om det kan bli lite offertarbete under tiden)) så känns det att sommaren är över och jobbet kör igång. Italien, Toscana och Tignano kan verkligen rekommenderas! Det var en upplevelse, och att, som vi gjorde, bo på lantgård gav en extra dimension åt hela resan. Vi hade två veckor utan det här oundvikliga aktivitetshetsandet som en stadsresa innebär :) Nu hade vi bara en pool, tjugofyra katter och en strålande sol utanför dörren. Klart skönare och avslappnandere ;)
Under sommaren har jag ömsom läst och omsöm skrivit om förståelse. Jag har fått en helt ny förståelse för förståelse och för förändringsledning, eller egentligen ledning överhuvudtaget. Det är nog ett av de större kvantsprången jag tagit på senare år och jag är fortfarande mitt uppe i utforskandet av det här nya området av insikter jag fått. Före sommaren 2008 fattade jag ju att jag måste vara ett föredöme, att det krävs dialog och att reflektion är viktigt. Det roliga är ju att jag inte fattade varför :) Nu ser jag det jag visste då i ett större perspektiv, och inser vad det är som gör oss mer effektiva när vi förstår mer av arbete och situation. Dessutom förstår jag nu att ingen förändring kan administreras fram mot en förutbestämd ritning utan måste skapas i dialog med alla inblandade :) Det gör att många av mina gamla pelare, HJÄLP, riskerar att raseras. Nja, “riskerar” är nog milt skrivet. Jag tror att jag använde det ordet för att jag just insåg att “Nuläge-Börläge-Vägen dit” inte längre håller! Inte på den detaljerade nivån som många av oss arbetar på :( Undrar om det verkligen är så dramatiskt…?
Ja, ni ser själva min ambivalens och tvekan. Precis som det är nere i kaninhålet när man just är i färd med att stoppa upp huvudet och bli lite klokare ;)
Kul att du är tillbaka från semestern :) Började bli lite tråkigt här på bloggen! Men vad menar du? Vadå inte nu, bör, vägen dit? Det känns ju som en rätt grundläggande tes som du skrotar!? Förklaring tack!
Nja, så radikal är jag nog inte. JAg är däremot mitt i ett kvantsprång och är rätt förvirrad över en massa saker. Jag tror inte på förankring längre, så kan jag säga. Att göra en nulägesanalys, börlägesbeskrivning och sen planera för vägen dit är det väl inget fel med, men det jag inte gillar längre är förankringen. Förankring som innebär att vi chefer bestämmer hur det ska va, förankrar detta i en grund delaktighet med alla våra anställda för att sedan få alla att göra som jag vill. Jag tror på full och äkta delaktighet där det är en mindre del av målen som tas fram av chefer och högsta ledning, och att det är i samtalet med alla medarbetare som vägen framåt föds. Cheferna är lyhörda och modiga nog att våga erkänna sina brister och kunna ändra åsikt i de fall det kommer fram bättre och smartare idéer.
Typ ;)
Bra blogg du skriver!
Men finns det kvantsprång? Jag tänker genast på alla dessa quickfix- gå ner 20kg på en vecka och du blir rik om du läser denna boken.
Menar du att insikten eller att paradigmskiftet blev så kraftig?
Jag ser fram emot fler inlägg!
Tack, en klädsam rodnad sprider sig :)
Kvantsprång, finns dom? Ja, det tror jag, eller det är jag övertygad om. Min bild av insikter och kvantsprång ligger inte på quickfix-nivån. Jag tror inte att det är något snabt och enkelt över en nyvunnen förståelse. Det kräver ganska mycket, och ju mer som du gör upp med i din nya förståelse eller, om det är många förståelser som förändras och en stor del av ditt tankemönster eller din värderingsgrund som påverkas, ditt kvantsprång desto längre tid tar det. Det kvantsprång som jag tror att jag befinner mig i just nu har jag varit inne i under ett par år. Jag har gradvis ökat min förståelse för förändringsledning, kompetensutveckling och nått, i mina ögon, större och större kunskapsområden och djupare förståelse och högre insikt.
A) Jag trodde ju en gång att jag kunde berätta hur det skulla va :)
B) Insåg sedan att så går det ju inte till. Började coacha fram individens egna lösningar mot mina mål.
C) Såg vikten av förankring, handledning och coachning under lång tid i samband med förändringsarbete.
D) Är nu inne i ett kvantsprång där jag håller på att göra upp med hela upplägget av förändringar där vi chefer börjar i toppen och drar i trådarna för att styra skutan och sedan i vattenfall förankra lösningarna ut o organisationen. Även om det görs lyhört, i dialog, under lång tid så är det plan-build-run som jag värjer mig mot. Jag har ingen färdig lösning än, vilket är skrämmande eftersom jag ska prata om detta på Sundsvall42 i oktober ;) men är inne på ett nytt sätt att arbeta med kontinuerlig verksamhets- och kompetensutveckling genom att kombinera förståelseorienterat arbete med alla anställda och chefernas ärlida och äkta delaktighet där det finns mer att påverka än i en normal förankringsprocess…
Ska vi få verkligt effektiva och duktiga människor i våra organisationer måste de få chansen att få vara med och prata om de viktiga frågorna, känna förtroendet från cheferna, tillsammans nå insikter och göra kvantsprång som, är jag övertygad om, kommer att föda företag som sprintar förbi alla sina konkurrenter!
Flaskhalsen är ju vi chefer som a) måste börja förstå förståelse och vilken tid det tar och vilket engagemang det kräver samt b) våga vara så öppna att vi kan beskriva en grundare bild av framtiden och låta fler vara med och påverka och styra.
Så fort du slutar berätta och börjar fråga har du öppnat för en oviss utgång av samtalet :) Men det är livsnödvändigt ;) Tack för din kommentar, välkommen tillbaka!
Hur fan ska man hinna fatta allt det här och sen hinna göra det i den stressiga värld man lever som chef? Det låter ju bra på papper men hur gör man egentligen och är det så fel på förankring och samtal om sånt som ofta är uppenbart. Hur svårt kan det egentligen va? Ibland känns det som om man gör det alldeles för svårt och istället vara kunde köra på och följa några enkla grundregler som man kommit överens om.
Jag bara undrar.
Groundhog day var ju en cool film där geniet Bill Murray alltid upplevde samma dag. En av mina top-10-filmer :)
Visst är det så att vi sannolikt gör det för svårt för oss. Jag gör ju det. Dessutom så märker jag att jag blir väldigt förvirrad, osäker och velig när jag är inne i ett större förståelsesprång. Jag bli helt enkelt mindre effektiv. Det senare är ju en paradox eftersom jag vill bli effektivare genom att förstå mer, men blir inneffektivare en stund efter att ha förstått mer, innan det landar och jag skapar vanor och praxis utifrån den nya förståelsen.
Och sen finns ju en annan poäng i det du skriver, Groundhog, och det är att det finns en ordning i vilken vi kan genomföra vårt arbete. Det går ju inte att starta med allt på en gång. Det måste börja i rätt ände. En chef som inte kan lyssna kan inte börja med att hoppa in i ett förståelsebaserat ledarskap utan måste börja med sitt lyssnande, bli bra på dialog och en smula coaching! En chef som är osäker på sitt ledarskap, som utsetts som chef på sina stora kunskaper i sakfrågorna eller som har stor prestige måste börja där för att ens kunna ta emot de tankar och förslag eller den kritik som medarbetare kommer med i ett ärligt samtal…
Så jag har två grunder som behövs och där vi kan börja. 1) Det ena är intresset för utveckling, både personlig utveckling och verksamhetsutveckling. Det driver ju sedan 2) ett äkta lyssnande för om jag är intresserad av att utveckla mig själv så vill jag ju veta vad jag kan utveckla och vad omgivningen tycker om det och då behövs ju ett lyssnande där jag inte bara väntar på pausen för att få prata själv utan ett lyssnande där jag tar till mig av det jag hör och försöker låta det påverka mig. Det är kul att ändra åsikt!
Tack för din kommentar Groundhog, och fortsätt att undra ;)
Ja men välkommen Peter! Det är juprecis det här jag har pratat och pratat mig hes om när det gäller förändringsarbete. :-)
Så skönt att du är här!
Hehe, och som jag inte fattat att du menat förrän jag fick gå igenom den magiska dörren själv :) Men just nu hade jag velat vara nere i hålet för så fort jag gräver så hittar jag olika vägar att gå och för att sätta ihop material inför en seminarieserie på S42 behövs tydlighet och en uppfattning, inte ambivalens och tusen tankar samtidigt ;)
Du kanske ska förändra ditt sätt att jobba för att hitta tråden då *stort flin*
Nää jag vet hur det är, man försöker och försöker och hjärnan jobbar i 150 knyck och alla nya infall och idéer tycks snarare stjälpa än hjälpa.
Men strax faller bitarna på plats och du har din seminarieserie fix och färdig. Promise you that.
Har just varit på en ö i närheten hos H och V och fått datorn opererad. Den var nära döden men doktor H fixade och tråcklade så nu kan vi skriva glada inlägg igen.
Lev gott