Jag hittade min gamla miniräknare ikväll :) Vilket kärt återseende! Jag fick den i gymnasiet, vi pratar för över 20 år sedan, oops ;) Jag hade önskat mig en sådan något eller några år (okej, jag var en törd redan då ;) och så fick jag den, tror att det var i trean. Jag minns att det var en helt annan värld som öppnade sig. Den betedde sig helt bakvänt. Till skillnad från en vanlig miniräknare med a + b = och sen får man summan, så funkade den här genom att knappa a [enter] b + och sen fick man resultatet. Det var omvänd polsk notation och funkade med en stack som man pushade och poppade värden från, och det behövdes aldrig något tryck på = eftersom det senaste resultatet alltid låg överst i stacken. Det liknade stacken man använder när man pushar värden inför ett funktionsanrop i assembler, så jag kände igen själva modellen, men oj vad den revolutionerade mitt sätt att se på matematiska problem :)

För att räkna ut ett problem med omvänd polsk notation får man hålla koll på vilken ordning som är bäst lämpad för uträkning och det kräver en analys av talet innan man sätter igång. Jättekul :)

Ikväll ville Emilia och Victoria testa och de skrynklade på ögonbrynen när de försökte förstå hur man gjorde. Jag förklarade med tal i form av bollar som man trycker in i ett rör :) Man kan göra + eller – på de översta bollarna i röret och då slås de ihop till resultatet, som man sen kan göra + eller – på tillsammans med den boll som poppat upp ett steg. De klarade att räkna några tal, men de är nog inga HP15c:are :)

Nåja, pappa blev nostalgiskt glad i varje fall, och det behövdes en tung dag som denna…