Sitter med sista sidorna i första hemläxan på tredje delkursen på A-kursen i Sociologi :) Hängde’ru me? Jag läser om Max Weber och hittar hans intresse för religion och kopplingar mellan protestantismen och kapitalismen. Bara det är ju en fräck vinkling väl värd att dyka in i, för hur kommer det sig att det kan skilja sig mot katlicismen? Men än mer intressant är hans enorma historiearbete kring olika religioner och deras olika typologi :)
Jag har i många år drömt att starta en världsreligion. Jag ändrade mig vid något tillfälle om att skriva en bok om en kille som startar en världsreligion, men inkorporerade senare den idén om en grundläggande myt kring religionens uppkomst och var tillbaka med idén om världsreligionen. Jag har inte lagt ner någon kraft, vare sig i tanke eller handling kring detta och inser nu, med näsan tätt nere i boken, att stor är min utmaning ;) Plötsligt uppträder en metamodell av religion som koncept, eller som Weber skulle ha uttryckt det, en ideal type.
Jag har just insett att till exempel vägen till frälsning måste mejslas ut mycket noggrannt. Det är en väldig skillnad mellan asketism och mysticism. Visst, kanske du tänker, det är väl uppenbart. Men tänk då på att det här är en aha-upplevelse för mig som tänkt starta en egen religion ;) Ska vi frånhålla oss njutning och liv i överflöd för att späka oss in i någon form av himmelrike, eller ska vi kontemplativt söka efter meningen med livet och extatiska tillstånd som närmar oss andevärlden. Det är ju riktigt viktiga vägval!
En annan grej med religion är dess starka påverkan på det icke-andliga livet. Weber visade att Calvinismen såg framgång och ekonomiskt välstånd som tecken på frälsning medan Taoismen motsatte sig förändring och innovationer och Konfucianismen handlade om att anpassa sig till världen och där den sociala makten tillskrevs de som var litterära och intellektuella, inte de som arbetade hårt och nådde välstånd. Det är ju såklart en aspekt att få med i mina egna tankar om en världsreligion.
Hur vill jag ha det? Jo, jag vill ha strävsamma människor som klarar av att kombinera sina egna behov och intressen med samhällets totala välgång och framgång. För att kunna integrera sig fullt ut behövs stark integritet utifrån vilken vi kan och vågar vara öppna och ärliga, fatta medvetna beslut som kombinerar behoven hos både individ och helhet. Gemensamma upplevelser stärker vår känsla av samhörighet, men från alla känner jag en bekräftelse för min egen identitet och person. Vi har en stark kraft för utveckling, men likt ett extasliknande tillstånd genomför vi våra uppdrag med lugn, harmoni och en stark känsla för färdigställande. Mer uppmärksamhet till de medmänniskor och de aktiviteter som gör gott, både i det lilla och stora, än de som verkar i motsatt riktning. Skulle vi våga avskaffa rättssystemet och likt en insktsfull skolfröken vända oss till de som gör gott och följer tron, snarare än att hota de som stör med belsebub och skärselden? Jag vill det.
