Läser just nu Max Webers Den protestantiska etiken och kapitalismens anda som den tredje av sociologins klassiker. Jag är überstressad för den ska vara skriven och inlämnad senast söndag och jag har inte läst klart den än. Men vilken skön snubbe, Max Weber. Han för fram sin teori om att kapitalismen, som den utvecklats i västvärlden, baseras på en rationalism som vi fått i oss genom den protestantiska, främst kalvinismens, asketiska moral där vi blivit itutade att vi når frälsning om vi lever livet på ett systematiskt och metodiskt gott sätt. Det har gett en grogrund för det rationella samhället som i sin tur skapat förutsättningar för en systematisk kapitalistisk anda som gett oss den värld vi har idag :)

Nåja, Weber byggde delar av sin teori kring denna asketism på tankarna om individens utpekade och förbestämda arbetsuppgift, yrke eller kall som vi alla har att hitta och sedan genomföra. Det för att nå, ja, frälsningen. Hans beskrivning var dock väldigt liknande den vi grundar vår rekrytering på :) Plötsligt läser jag Weber när han skriver om människan som inte bör vara för intresserad av sin dagliga lön, och som bör undvika att låta den påverka sin prestation (och här hade han en lång utläggning om ackordslöner ;) utan vi behöver människor som drivs av ett kall, ett engagemang och ett intresse för att göra bra ifrån sig och leverera goda resultat.

På samma sätt vill ju jag ha (kanske för att jag söker efter likasinnade ;) personer i min omgivning som vill mer än pengar. Som har ett hjärta med i det dom gör, och som glöder för både sakfrågan och processerna. Som vill någonting, drivs någonstans och som i allt detta påverkar mig och ger mig kraft och utmaningar. Det har färgat all min rekrytering och när jag ser på de som jag har omkring mig på jobbet så är det fascinerande hur mycket hjärta och känsla som alla lägger in i det dagliga jobbet! Som vore vi protestantiska asketer allihopa :)

Weber och jag, same scrote and corn ;D