Håller så sakta på att varva ner efter trilogi-kinderegget på Sundsvall 42 igår och idag :) Det var riktigt häftigt och rejält adrenalinfyllt. Det gick väl sisådär (!) och vad svårt det är att hålla ihop och vara tajt på 40-45 minuter. Fick dock en hel del positiv feedback, och det var flera som var med i alla tre föreläsningarna. Tack till er, det var väldigt skoj. Önskade att vi haft tid till mer samtal om hur ni upplevt de tre olika spåren och om ni upplevde att föreläsningarna hängde ihop!? Läser ni detta, kommentera gärna. Det skulle vara jättekul :D
Jag satt och läste i en ordspråksbok jag fick av en god vän i födelsedagspresent i höstas. Där läste jag fabeln om lögnen och sanningen som tog ett bad en varm sommardag. De klädde av sig, hoppade i och hade en skön badstund. Lögnen klev sedan upp och klädde sig i sanningens klädedräkt. Sanningen ville dock inte ha lögnens kläder och därför har sanningen varit naken alltsedan dess ;)
Ruggigt bra fabel, och jag måste boka en lunch med denne vän för att tacka igen och prata om lögner och sanningar. Vi borde prata lite hockey med, för vi piskade ju Skellefteå stort ikväll ;D
Hmm, kan jag detektera en viss besvikelse? Varför undrar jag i så fall. Jag som lyckades (!) få in dina föreläsningar tyckte de var bra och beskrivande av en verklighet som den idag ser ut. För mig kan dina föreläsningar väl tjäna som beskrivningar av hur det ser ut och också vad vi de facto vill men inte når. Min fundering efter S-42 (som efter de flesta andra sådana tillställningar) är; vi verkar alla vara överens om hur vi inte ska göra och/eller hur vi borde göra, men ändå sker det ingen förändring. Inte minst i det offentliga, där finns massor av förståsigpåare som vet hur det ska vara. Men lever inte alls efter detta. Ibland funderar jag om kunskap är ett alibi för att slippa leva/göra som man lär. Eller kanske för att påvisa att jag faktiskt har kunskap men det skiter jag i. Jag tyckte dina föreläsningar var bra, njut av det njutningsbara (beröm) och strunta iallt annat, (icke beröm). \johan
Jag njuter och tar åt mig. Fasen – jag är grym :D
Och så kul att du kunde vara med alla tre föreläsningar. Det var riktigt spännande att ha dig med där längst bak i respektive föreläsningssal. Jag hade ju några på första bänk i E-föredraget som somnade där på morgonen efter kvällen före ;) Speciellt när jag pratade om sådant vi upplevt gemensamt!
Och visst är det så att förändring må kräva förståelse, men det är inte samma sak som att förståelse innebär förändring, för det sker inte automatiskt :) Just det var något som jag allvarligt reagerade över på MiL-programmet – för när vi alla samlades för uppföljning efter ett halvår och skulle berätta om våra egna förändrings- och utvecklingsprogram så hade det inte hänt ett skit! Några hade lyckats med något, men de flesta – mig inbegripen – hade inte lyckats göra något annorlunda. Vi hade många bra anledningar om varför, och på utbildningen hade vi fått många sköna modeller och begrepp att använda oss av när vi försvarade vårt misslyckande :)
Men still… we failed!
Och där finns det en grym utmaning i både privat och offentlig sektor: Vill du utvecklas? Vill du förbättra dig? Vågar du förändras?
Inte alltid ärliga Jan på dessa frågor…eller vad säger du själv?