Jag hittade en spännande artikel på SVT när jag åkte tåg häromdagen. Den handlade om forskning på psykiska sjukdomar och deras koppling till olika context i samhället. Det var en enorm undersökning som sammanfattades i en ganska liten artikel. Och dessutom med en lite kvällstidningsinriktad profil.
Artikelförfattaren Cecilia Tiberg skriver
Människan har ett ”filter” runt hjärnan, som hjälper oss att sortera bort de intryck som anses oviktiga. Filtret hjälper oss att klara av den flod av intryck som vi översköljs av varje dag. Tar man bort filtret börjar vi göra fler oväntade kopplingar, få fler associationer och oväntade infall. Samtidigt blir det svårare att fungera ”normalt”. Vissa personer saknar det här filtret. Det skapar kreativitet, men också anlag för psykiska sjukdomar.Det är precis det här som beskrivs som en schizotypal personlighet. Eftersom inget är svart eller vitt så finns det olika grader av schizotypalitet (wiki om schizotypal disorder), och för lite av filtret ger för mycket genomströmning och större risk för att utveckla en personality disorder eller till och med en disease. Det artikeln inte tar med är att vissa kognitiva förmågor gör det lättare att hantera frånvaron av detta filter. Har du lätt att hålla flera saker i luften samtidigt med ett stort arbetsminne så har du också lättare att hantera alla intryck som strömmar in i det medvetna. Då blir du kreativ och med en logisk slutledningsförmåga och hög intelligens – kanske till och med genial. De som har ett mindre arbetsminne och mindre kognitiv kapacitet så blir det mycket svårare och risken för negativa effekter och psykisk sjukdom är stor.
Den intressanta avslutningen på artikeln
Men vad är hönan och vad är ägget? Har personer med schizofreni en större benägenhet att bli författare? Eller är det författarskapet som gör en person psykiskt sjuk?får dock inget svar. Jag tror att det är en olycklig koppling att författare utvecklar schizofreni på grund av sitt yrke eller intresse. Det är enligt min uppfattning snarare så att människor med schizotypala anlag och en kreativ tankeverksamhet har lättare för yrken där denna begåvning kan vara en stark fördel. Sjukdomen kommer som ett brev på posten för denna grupp oavsett om de är författare eller ej.
Jag känner igen mig mycket i den schizotypala profilen och kan se det flortunna filtret jag har som skydd mot de omedvetna processerna. Jag tänker väldigt ofta assiociativt och uttrycker många av mina tankar i metaforer och har fått en förklaring till detta i och med denna koppling. Men nu förstår jag också varför jag går omkring och drömmer om att skriva en bok. Och kanske också varför jag ännu inte gjort det ;)
