På väg ner till Stockholm, dags för ledningsmöte igen. Idag klädd i tråkiga blå kostymbyxor, vit skjorta med favorittröjan från Boss under. Sommarjackan får hänga med ett tag till, den får mig att se sportigare ut till skillnad från den stelare och mörkare vinterditon. Tidig morgon innebär glasögon för jag orkar inte sätta på mig linser halv sex i ottan. De ligger dock med i fickan för att kunna lyfta bort de extra år som glasögonen innebär från min framtoning :) Men om jag behöver ett uns mer pondus och auktoritet så är det bra att glasögonen är med. Dessutom trivs ögonen bättre med solglasögon om det blir soligt i hufvudstaden idag, och om jag möjligen kommer ut i friska luften på lunchen. Så det beror liksom på.

Jag har ju trott att det här är utslag av fåfänga. Fåfänga är en av de sju dödssynderna och som sådan negativ i sin kulturella betydelse även om jag propagerat för dess positiva sidor :) Men nu när jag läser kognition och språk inser jag att det är tecken på något helt annat.

Jag är människa. Människan skiljer sig från djuren på många sätt. Ett är den antecipatoriska planeringen. Till skillnad från djuren kan vi människor skapa oss en inre mental värld av den stora verkliga världen där utanför. Vi kan se framför oss att äppelträdet behöver beskäras. Vi inser att vi inte når upp till de översta grenarna utan något att stå på. Ett djur klarar inte av att skapa den mentala bilden och kommer att försöka, utan att lyckas. Några arter har förmågan att använda verktyg och kan då dra dit något att stå på, om vi nu leker med tanken att djuret skulle beskära ett träd ;) Men det är i stunden som detta görs, drivet av de behov som djuret har just nu. Apor gör termitfångare av grenar, men det är inte resultatet av en inre mental bild av hur termitjakten ska gå till och planeras, utan endast en aktivitet som syftar till att dämpa apans hunger. Vi människor kan, i mätt tillstånd, planera för nästa hunger. Vi kan i god tid se framför oss hur vi skulle bete oss för att nå termiterna, göra ett verktyg och sedan bära det med oss tills vi blir hungriga. På samma sätt kan jag planera min beskärning veckor i förväg, skaffa rätt grejor, läsa tips och instruktioner, lyssna på rätt musik och sedan begå våld på äppelträdet.

Det här innebär ju att min klädsel och hela min morgon gått åt till att bevisa att jag är människa, att jag antecipatoriskt planerat min dag. Om mötet blir så här, om vädret blir så där och om jag sen kanske…