Wow, så har jag äntligen varit Ernst. Efter ett par veckors blandning av förväntan och ångest gick 40-årsfesten av stapeln igår :) Med gråsprejade tinningar och barfota fötter omhöljdes jag av festen och alla människor. Det visade sig att Ernst var en lite annan personlighet än jag så jag, jag menar Ernst ;) kramade alla jag träffade oavsett om jag kände dem eller ej, män eller kvinnor. Roligt sociologiskt experiment mitt i allt detta eftersom jag upplevde att inte alla tyckte att det var en angenäm överraskning att få en kram av en okänd människa utklädd till Ernst :) Som dessutom höll i ganska länge, och dessförinnan tänt värmeljus och lullat med blad för att få det extra fint och mysigt på bordet.
Men kul var det, och extra mysigt att gå barfota och känna värmen och texturen från golvet under fötterna ändras beroende på var jag befann mig ;)
Jag sitter just nu och studerar Baumans syn på postmodernismen och fick just en enorm aha-upplevelse av hans beskrivning av den nya postmoderniteten där de intellektuella är uttolkare istället för lagstiftare. “Förlorad är vissheten och rätten att avgöra vad som är sanning och med dem självsäkerheten…” och det låter precis som ett förståelsekliv där jag förstår mer och blir ödmjukare, men också mindre effektiv eftersom det plötsligt krävs fler beslut och vägval. Det liknar också NVC och Giraffspråket eftersom vi där försöker komma bort från kategoriseringar och för snabba bestämda uppfattningar. Det finns annat bakom och det behöver vi försöka tolka, gärna med vår medmänniskas hjälp.
Det är aldrig försent att förbluffas :)
…och här trodde jag att kramen var genuin och nu får man i ansiktet att man var del av ett sociologiskt experiment…. :(
Vad gör man inte för att få lite uppmärksamhet på bloggen ;) Dels försöker jag ju få hit intresserade inom sociologi, som uppskattar ett utmanande experiment. Dels försöker jag ju locka lite reaktioner från dig, som jag saknat här på ett tag ;) Jag har försökt tweed-kavaj-skriva torra sociologitexter för att locka dina livsarkeologiska minnen men nådde engagemang med Ernst. Vad säger det om oss :)
Dessutom var du inte med om det sociologiska experimentet, det var ju alla okända män som ingick i den gruppen ;) Oj, nu fick jag fick plötsligt ett minne av en kyss på min fot! Just det, fräckt, jag blev kysst på en av mina bara fötter :D
Ber om ursäkt att jag hållt mig undan från att kommentera dina förträffliga texter. Ekorrhjulet har tyvärr snurrat i G-kraft hastigheter på sistone. Den enda förkovring jag har råd att kosta på mig under hösten är ett tidigare dumdristigt åtagande att ta förarbevis för båt. Insåg först efter jag betalt in mina 1 800 kr till Medborgarskolan att jag definitivt inte hade tid med det.
Har dock lärt mig att slå en råbandsknop och att man inte säger att man åker inte till höger om kobben. Jag visste inte vad som var styrbord och barbord innan kursen började.
Om du ska försöka nästla dig in hos båtfolket för att göra några sociologiska studier så råder jag dig till att låtsas som att du har en båt som är längre än 5,5 meter. Jag råkade göra missen att berätta ärligt att den enda båt vi har, är en gammal roddbåt som knappt kan kallas sjöduglig. Fann mig då snabbt vara “a non-entity” i sällskapet.
Nä, nu ska jag ta bäring på kabyssen för att samla nya krafter inför morgondagens rat-race.
Vill också för övriga läsare klargöra att det inte var jag som kysste din fot. :o)
Oh så bra. Ett bevis för att storleken har betydelse :) Jag har letat och letat…och äntligen funnit. Nej, jag kan konstatera detsamma, det var inte GV som bar hand på min fot :)
Jag vet hur ekorrhjulet snurrar, var där på studiebesök en gång ;) Men i ditt fall är det väl GV-kraft du utsätts för :D Hahaha, ett skämt värdig värden vid vars fest jag utsatte okända för kramexperiment ;) men kramade mina vänner äkta och ärligt :D
Själv har jag ankrat här vid en tenta som ska vara klar på söndag, men det är rätt stiltje i skallen så jag tror jag går och knop(p)ar istället.
Å underbar läsning denna arla morgon.
Och nej, Peter, jag tänker inte fördjupa mig i vad det är som är underbart i dessa inlägg…för jag idds inte :-)
Som Ernst kan jag luta mig tillbaka i soffan, gnugga tårna mot varandra och bara ta in dina ord och känna hur underbar jag är :D