Började läsa ytterligare en spännande bok ikväll. Efter att ha ätit, hittat igen Vican och lagom curlingaktigt sett till att hon började en process för att komma i säng och tjuvkikande fått en lektion i skidslipning av Martin…så satte jag mig för att jobba. Märkligt nog fick jag upp en bok när jag fiskade efter laddkabeln till laptopen. Det var Stumbling on Happiness av Daniel Gilbert. Det var ett tips som jag fick på kursen i The Human Element (THE) jag gick för några veckor sedan. Medan datorn kom tillbaka från hibernateläget passade jag på att läsa förordet och inledningen. Det var mindblowing!!

Shouldn’t we know the tastes, preferences, needs, and desires of the people we will be next year – or at least later this afternoon? Shouldn’t we understand our future selves well enough to shape their lives – to find careers and lovers whom they will cherish, to buy slipcovers for the sofa that they will treasure for years to come?

Why do they criticize our choice of romantic partners, second-guess our strategies for professional advancement, and pay good money to remove the tattoos that we paid good money to get? Why do they experience regret and relief when they think about us, rather than pride and appreciation?

Kort sagt, vi lever våra liv för att uppfylla behoven och kraven hos de jag som vi kommer att vara i framtiden. Vi avsätter pengar i pensionsfonder för att den vi är om trettio år ska kunna ha det skönt och ha ett gott liv. Vi avstår godisbiten för att vi tror att vi om en kort framtid kommer att tacka oss själva för den uppoffringen ;)

Det kopplar direkt till mina tankar om livscykelperspektivet på självet :D Boken är ingen självhjälpsbok, utan handlar om varför vi har så svårt att förstå de människor vi är på väg att bli, hur vi kan fantisera fram den framtid vi är på väg att bygga och hur den framtiden kommer att uppskattas. Den tangerar innehållet i THE men sätter dess teorier i ett livsperspektiv. Vem kommer jag att vara imorgon, och vad kommer jag att uppskatta då. Vad behöver jag göra idag för att det ska uppfyllas.

Det är som att vi är vår egen beställare i de utvecklingsinsatser som ska skapa den nya versionen av oss själva, och att detta sker inom ramarna för vår egen livscykel där vi förvaktar våra jag och vårt själv :D