Som en älskare av siffror och nostalgiker av rang så kan jag ju inte göra annat än att uppmärksamma det etthundrade inlägget :) Lite märkligt är det ju av en kille som inte har tålamod att läsa annat än de första kapitlen i böckerna jag köper, som släpper en fin vana när den börjat sätta sig, som kläcker idéer men som inte låter dem växa. Jag har ju kommenterat min morgonbön tidigare; “Gode Gud, låt mig idag, om så bara idag, klara av att slutföra en enda … oh, titta där är en fågel!” som ett ganska träffande exempel :)

Nu har jag alltså härdat ut i etthundra inlägg och det är ju helt fantastiskt och mycket beundransvärt. Vänta, här bakom mig ropas dessutom “ovanligt makalöst“, “tålmodigt“, “strålande” och “kaffet är klart“. Ährum, stryk det där sista vetja ;)

Men på något sätt har jag blivit fast och beroende av bloggen, och hur det här ska gå när jag tar semester, drar till Italien och sen till fjälls, helt utan uppkoppling, ja det får vi se. Men jag kommer att försöka leta upp internetcaféet i den lilla Toscanabyn för att se hur det går och hur ni mår ;)

Inlägg för inlägg har kommentarerna ökat och det är så enormt skoj, och det är ju den dialog som jag verkligen vill ha. Jag lär mig massor av det här bortsett från att jag fortfarande använder bloggen som ett transparent och torgfört bankfack för mina reflektioner :D