Wow, vilken helg! Med familjen i Stockholm helt utan jobbkontakt, och med mysig samvaro hela helgen. Favoriter som Koh Phangan med den häftiga miljön och sina läskiga åskväder, åka tunnelbana i största allmänhet och Gröna Lund där barnen nu växt till sig så att hela familjen kan åka godingar som Vilda Musen, Kvasten och Slänggungan (den lille mätaren i mig räknade åkturer och biljetter…och kan avslöja att det lönade sig att ha åkband ;)

Idag, söndag, var vi till slottskyrkan på gudstjänst. Komministern i Granlo Kyrka, Birgit Huss, höll sin första hovpredikan och barnens mormor sjöng i kören. Sundsvall dominerade slottet denna dag :) Det var vackert och känslosamt. Tankar och känslor blandades omvartannat, minnen från svunna tider och saknad av nära och kära kontrasterades av familjens närhet och planer om framtiden… Vid dessa stunder, med en tår i ögonvrån, känns det som att portarna in i mig står på vid gavel. Jag förstår varför det är mörkt inne i kyrkan, och varför alla håller nere rösten. För starka impulser utifrån skulle kunna skära som en laser i mig med den här nivån av mottglighet.

I predikan fanns mycket tankeväckande. Bland annat läste Huss ur Apostlagärningarna, 8 kapitlet. Det beskrev aposteln Filippus som möter en etiopisk hovman. Denne är på väg hem i sin vagn och studerar profeten Esaias.
29. Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»
30. Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
31. Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.

Jag hajade till direkt. Poängen med stycket, som fortsatte efter händelserna ovan, var att det alltid finns tid för dop och konfirmation, men också att det ständigt krävs nya studier, fräscha funderingar och hjälp från de som kan mer. Jag kände att Birgit, som den religiösa ledare hon är, inte släpper en annan människa vind för våg ensam med sin bibel. Att läsa profeterna ensam i sin vagn skapar ingen förståelse! Det krävs läsning, diskussioner och hjälp från mer kunniga. Det sker genom konfirmation, bibelstudier eller enskilda samtal.

På samma sätt kan vi inte tro att vi ska skicka ut våra chefer och medarbetare med den nya organisationen och de omarbetade rollbeskrivningarna vind för våg. De behöver vägledning! Vi kanske inte kallar det dop och konfirmation och gudstjänst men… eller va f- nä inte svära nu när jag är så nära tron, men kanske vi skulle använda samma begrepp. Både inom religionen och verksamheten vill vi ju uppnå mål. Vi vill samla människorna och inspirerat fylla dem med hopp om framtiden, och få dem att förstå hur allt hänger ihop och hur de bör leva för att få belöningen :) Hotet om konsekvenser finns ju där, helvetet eller avskedet, men är inte på agendan i mina favoritpredikningar ;) En genial sak med den katolska grenen av kristendom är ju bikten. Jag har aldrig biktat mig, men att reflektera över sina gärningar kan ju aldrig vara fel, och att be om förlåtelse för sina synder och sedan stärkt gå ut och försöka leva bättre är ju något som vi skulle behöva bli mycket bättre på ute i organisationerna. För mycket smusslas in under mattan och tas aldrig upp. För lite återkoppling råder, och för många reflekterar sällan över sina styrkor och svagheter för att lite effektivare bli bättre och bättre.

Jag gick dessutom på en av mina favoritaffärer, International Press i Gallerian :) Hittade två spännande tidningar där, Psychologies Magazine och Scientific American Mind. Kommer med mer tankar från dessa senare, men de kopplar till resonemang som är aktuella just nu – tänk bara på artiklar som “You’re Biased, But You Can Control It” om att vi alla är subjektiva vare sig vi vill eller inte :) eller “Fighting Addiction” om beroende av olika slag och hur man kan och inte kan bli av med det. En superspännande artikel som jag ska studera intensivt “The Psychology of SUCCESS – How to break free of others’ expectations” där de redovisar mer resultat från fler undersökningar som visar det här med att kvinnor som vet att kvinnor presterar sämre i spatiala test också presterar sämre i dessa test medan de som inte känner till denna uppfattning presterar bättre. Att känna till stereotyperna påverkar alltså mitt resultat om jag tilhör den utpekade gruppen. De som inte känner till stereotypen påverkas inte. Detta gäller definitivt åt fel håll men jag ska läsa den ordentlig och se om det går att peka åt rätt håll. Jag är nyfken att se hur vi kan använda detta i jobbet. Antingen att ta udden av felaktiga stereotyper eller att skapa positiva stereotyper :) Det gränsar kanske till affirmationer och kan vara en spännande kombination.

Wow, vilken helg. Huvet slappnar av och då händer det saker :D