Wow, jag är agile! Jag gick en utbildning i Scrum idag och det var grymt! Jag har haft en viss uppfattning om agile och scrum men har inte alls förstått vad det handlat om! Idag fick jag vara med om den sköna känslan när en ny förståelse växer fram. Jag själv tog några raska steg över att se på utveckling och projektstyrning på ett helt annat sätt. Känns, som det brukar i ett förståelsesteg, lite skämmigt att inte ha tänkt på det här tidigare, men det är ju så det är när ny uppenbar insikt drabbar en :) Dessutom kom flera sköna frågor och kommentarer från de övriga i gänget som bekräftar att många av oss satt fast i en traditionell förståelselåda och stötte varenda scrum-argument mot den förståelsevärld vi tidigare levde i.
Att jag nappade så starkt på agile och scrum var uppenbart. Att arbeta agile är att välja ett spår med några grundfundamenta. Det är 1) individer och deras interaktion före process och formalia, 2) hellre leverera fungerande systemdelar än komplex dokumentation, 3) samarbete med kunden istället för avtalsdiskussioner, 4) arbeta efter de förändringar som uppstår istället för att följa planen. Det låter drastiskt men är ganska solklart. Dessutom går hela implementationen hand i hand med min syn på ledarskap. Att arbeta agile är att ge team förutsättningar att själva lösa sina uppgifter, chefer deltar inte i processen. Det är snabba och korta avstämningsmöten som endast syftar till att uppdatera läget. Vi försöker, så långt det går att arbeta ansikte mot ansikte och ha en dialog. Samarbete är viktigt och oumbärligt! Enkelheten genomsyrar allt, från planering och uppföljning till genomförande och val av verktyg. Alla har en röst, och förväntas ha en röst, och det spelar ingen roll om det är estimering i starten av ett projekt eller en sprint, eller om det är att hjälpa en teamkompis som kört fast.
Dessutom är det små team och fokus på att leverera en sak med hög kvalitet, inte att hålla många uppgifter i luften samtidigt. Det krävs en stor öppenhet och vi kan inte ha på oss våra prestigekavajer utan måste kunna arbeta öppet och ärligt för att tillsammans kunna komma framåt. Dessutom så avslutas varje moment med ett retrospect där vi blickar bakåt för att se vad vi kan göra bättre.
I den här miljön kommer förståelsen att öka, effekten att höjas och kvaliten riskerar att bli enastående :) Tyvärr var utbildningen i stor del en monolog. Vi hade behövt mer gruppsamtal för att höja vår förståelse kring agile och scrum. Eftersom vi kommer att fortsätta med övriga på företaget så finns ju chansen att förbättra även utbildningsformen. Genom att fortsätta arbeta praktiskt och varva med utbildning så arbetar vi träget framåt mot högre och högre förståelsenivåer vilket gör oss än mer effektiva.
Idén som för mig personligen är intressantast är att arbeta med ledarskap och verksamhetsutveckling på samma sätt. Tänk den ledning som fokuserar på det som ger mest värde och som arbetar med individer, möten och dialoger och som låter bli att überdokumentera allt och låter individerna i verksamheten lösa problemen med rätt förutsättningar :) Då ni, då blir det andra bullar ;)
I programmet för Sundsvall 42 finns ju förutom du, en föreläsning som heter “En scrum masters bekännelse”. Det tycker jag låter mycket spännande. Vad har person som arbetat med scrum i många år att bekänna?? Nyfiken!
Hey, hade missat den, men den låter ju jättespännande :) Som sagt, vad kan finnas i garderoben hos en erfaren scrum master? Något som inte är färdigställt kanske eller något som tar väldigt lång tid eller involverar för mycket folk. Kanske denne master har ett helt vattenfall bland skeletten där inne… tanken svindlar och möjligheterna är svindlande…
Plz, när slutar du att upphöra med att blogga??
Från och med nu upphör jag med att sluta! Två nya inlägg finnes att läsa! Med hopp om att hösten inspirerar till mer inomhusaktiviteter och mindre sol och bad, som bloggning till exempel!
Det gillar vi även om vi varit få som checkat in bloggen under sommaren :) Har hört mängder av uppslag till blogginlägg i ett fikarum nära dig ;)
“hellre leverera fungerande systemdelar än komplex dokumentation”… mja, det låter inte så lite vinklat med valda positivt/negativt värdeladdade ord som beskriver två helt vitala saker som man behöver båda två. Varför kan man inte få ett system OCH dokumentation? ;) Ska systemet tex leva 20 år, vill jag definitivt ha dokumentation oxå!
Kul att se din energikick av både scrum och sociologi! Go Peter! :)
Energikick med liggande konsumtecken efteråt :)
Visst finns det ett OCH mellan system och dokumentation, men som jag har sagt vid målformuleringsarbete “Vad väljer ni: perfekt formulerade målformuleringar eller att alla arbetar efter dom?” :) Det finns ju ingen skarp gräns eller svart eller vitt i det, men ibland missar vi skogen för alla träd.
Jag har själv suttit i och tittat på projekt som dokumenterat ihjäl sig och missat att det skulle levereras funktionalitet, och där skulle jag nog ha velat ha lite mer funktionalitet ;)
Men om vi ser på våra kompisar i Indien så verkar de arbeta efter en mer detaljerad process än vi, och de dokumenterar i större utsträckning än vad vi gör – men det fungerar! De producerar snabbt och rätt, och det visar ju på att det inte spelar så stor roll vilket sätt vi har, bara vi arbetar på det sätt vi sagt :D