Satt ikväll och letade efter mejladresser för att skicka en sammanfattning på dagens workshop. Det var en otroligt sprudlande historia och många av deltagarna, om inte alla, var på otroligt bra humör, de var pigga och de ville verkligen förstå det ledningen presenterade. De tyckte saker, de ifrågasatte och det kom förklaringar. Det vischlade genom rummet en massa bra saker som behövde samlas upp och tas med i det fortsatta arbetet. Utöver att sidoreflektera vid tillfällen, så var min roll idag skribentens, historikerns :)

Så, när jag letade efter mejladresser för att skicka materialet ikväll så hittade jag ett av alla dessa spam-liknande mejl med en massa tänkvärda saker. Skillnaden är att det här var väldigt bra och jag hade sparat det till senare. Sparat det till nu ;)

Den väcker så mycket tankar och funderingar. Jag som arbetar med närmande, som behöver hitta sätt att hjälpa och stötta andra människor. Det finns sjöar, nej hav av visdom i denna dikt. Läs och förundras. Läs och beundra. Läs och gråt ;)

Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.