Sexåringen packar ikväll inför fjällresan över påsk. Hon överträffar sig alltid, och hon förvånar ständigt oss i omgivningen. Ikväll fick jag mer vatten på kvarn om hennes behov av att ha med sig knasiga saker på resorna. När vi åkte till USA 2005 hittade vi en thailändsk trägroda som man kunde spela på, och då lät den som en kväkande groda, i hennes väska :) Hon hade med en tuta som hon fått på ett födelsedagskalas och en massa andra, för oss vuxna, knasiga saker. Sedan dess har hon haft med de mest fascinerande grejer.

Till sportlovsresan stoppade hon ner hela väggkalendern :) Den satte hon upp på väggen i “sitt” sovrum så att hon kunde ha samma rutin där som hemma. Varje morgon kollar hon namnsdag, och varje kväll kryssar hon över dagen som varit. Det gjorde hon i Klövsjö också.

Den här gången fick naturligtvis kalendern följa med, och hon tog med samma älvan-bok som vi läste ut på sportlovsresan :D På det sättet kan hon sannolikt känna igen sig, och kanske det är så att hon känner trygghet i det när hon är på annan ort, bor i annat hus och sover i annan säng. Då ska hon ju såklart få ha med sig dessa grejer!

Och är det inte så vi vuxna gör också. Vi har barnen i plånboken, som bakgrund på mobilen. Vi sätter upp bilden på katten på jobbet. Den där sunkiga musmattan jag fick av barnbarnet, min plats i fikarummet, handskarna som det gått hål på men som ändå… och så där håller vi på. För att inte tala om alla dessa äckliga kaffekoppar, mystofflor eller otvättade tangentbord som vi fattar tycke för så till den milda grad att de måste följa med oss i ur och skur och år från år… vi är precis likadana ju :)

Smart tänkt killen, oj vad det finns positiva saker i dig ;)