⚭ Det är något med smakerna hos julen och stressen som gifter sig fint med varandra. Det är lite som en järnkall tomatpräglad lasagnesås som blommar ut med lite söt honung. På samma sätt balanseras julens goda, julens vila och julens inslagna med oron för att hinna med, rädslan över konflikter och en allmän ångest att det inte blir som det ska.

🧑‍🎄 Därför är det kanske inte konstigt att det blir reaktioner över julvärlden på SVT, att Kalle flyttas fem minuter, att svärmor kommer eller inte kommer i år igen, att ingen äter av maten, att någon glömt bort Aladdin-asken, vad är det med all hets, måste alla handla precis samtidigt. Vi behöver kanske det sura och beska för att balansera upp det goda och söta. De gifter sig. Som drivkrafterna bakom julklappar.

🎁 Det finns ju många sorters julklappar. Det finns de man måste ge. Det finns de man vill ge. Ofta fokuserar vi på den första kategorin, vi söker efter julklappar som vi tror att mottagaren vill ha, hotad av repressalier med besvikna miner. Där finns såklart önskade rationella klappar som ger reell nytta och kanske förgylld vardag. Men magin för mig finns i de gåvor som jag vill ge. Där jag ger bort en del av mig själv. En bok jag vill inspirera med. En reflexväst jag hoppas lyser upp en promenad i mörkret. En blomma som står länge och påminner om vänskap och kärlek.

👩‍❤️‍👩 Om min present inte faller i smaken så är inte det hela världen, jag har gått en annan människa till mötes med en fin intention och en önskan om att få påverka och vara del av dennes framtid och utveckling. Där finns en del av julens honung!

God Jul alla fina! ❤️