Teorin om spegelneuroner enligt Bauer handlar om att fylla våra neuroner i hjärnan med handlingsmönster genom social interaktion. Att vi har dessa neurala funktioner är ett resultat av evolutionens utveckling av vår hjärna. När människan grupperade sig i stammar på 150-200 individer, påpekar Gärdenfors, har de sociala relationerna och intrigerna blivit så många att det drivit på utvecklingen av människans hjärna rent biologiskt för att kunna hantera alla dessa.

Men, som forskning på apor visar (Schanker & King, 2002) så kan apor som växt upp i mänsklig interaktion lära sig mycket mer än de gör tillsammans med apor i det vilda. Det uppfattar jag som att vi människor förvaltar ett väldigt stort evolutionärt arv i vår kultur och vårt beteende, vilket inte är genetiskt överförbart utan utvecklas till nästa generation via kultur och uppväxt. Våra signifikanta andra interagerar med oss från första stunden efter vår födelse. Fogel beskriver hur vi genom denna samreglerade interaktion lär oss att kommunicera, definiera vårt själv och att uppfyllas av den kultur som vi växer upp i. Sett ur ett fylogenetiskt perspektiv så bär vi människor på en fantastisk skatt som Fogel snuddar vid med Development arises from being a participant in a dynamic discourse with other people. Skatten är den kultur och den kommunikation som vi byggt upp under tusentals år av evolutionärt tryck, som tillsammans med den biologiska utvecklingen gör att vi är de människor vi är idag och att vi ständigt utvecklas som art.

Har aldrig tänkt på att evolutionen utvecklat annat än gener och biologisk förmåga, men inser nu att kultur och beteenden utvecklas genom generationerna och förs över genom de viktiga första årens uppväxt.