Har just läst sista delen i Gärdenfors spännande bok Tankens vindlar. Sista delen handlade om berättande, media och kunskap och var en skön mix av reflektioner. Jag fick flera aha-upplevelser om kapitel som bland annat handlade om aha-upplevelser :) Kommunikation mellan människor är förmedling av kunskap på ett eller annat sätt. För miljoner år sedan kommunicerade vi med gester och dans. En rätt spartansk form av kommunikation kan tyckas. Svårt att skilja på historia och framtid! Svårt att skilja på verkligt och uppdiktat. Med talspråket fick vi helt andra möjligheter att förmedla budskap till varandra. Det blev större möjligheter att föra kunskap vidare över generationsgränser. Vi kunde knyta platser och riktning till våra sagor. Vi kunde underhålla relationer och planera vårt gemensamma arbete. En stor revolution kan tyckas.
Men frågan är om inte det skrivna språket är en större revolution! Med boken fick vi en fantastisk minneshjälp för alla berättelser som vi behövde för att utbilda och bibehålla samhällets kultur. Den nyvunna kapaciteten använde vi till att utveckla nya tankemodeller. Vi började tänka abstrakt och skapa teoretiska modeller av vår omvärld. Berättarformen utvecklas också. Från att ha byggt på utmaningen att komma ihåg historierna kunde nu författarna utveckla nya strukturer och nya former av intriger i romanform. Boken gav helt andra möjligheter att föra läsaren framåt mot crescendot i sagan än vad den talande barden hade gjort.
Det som är så coolt är att boken inte bara gett oss ytterligare ett sätt att förmedla berättelser och kunskap. Den förändrade helt sättet att bygga historier på, och utvecklade indirekt också innehållet. Om de möjligheter som framtida medier ger, både multimedia och robotar, skrev jag mitt inlägg som en av uppgifterina i kognitionskursen. Min tanke var att robotar kan sluta cirkeln och komma bort från det intensiva kravet på läsande till en utveckling och utbildning som bygger på dialoger med och handledning av robotar :) Läs själv i Inlämningsuppgift 2a Inlägg RevA.
