Efter en stunds sökande på Google och Youtube efter inspiration och kunskaper om att göra egna mandalas tog jag på mig kläder och med mig utrustning och gick ut. Jag ville göra två olika sorters mandalas. Den första varianten är den nu så populära modellen där man får fylla i en färdigritad teckning. Den andra varianten är de vackra symmetriska bilderna med lika mönster och former i cirkelform. De första mandalaböcker som kom innehåll ”riktiga” mandalas att färglägga. Jag är inte så förtjust i att definiera rätt och fel, så jag vill passa på att för min egen del utforska begreppet mandala och knyta det till syftet med användningen.

För mig var ursprungligen mandalas geometriska bilder med tydlig symmetri och med en koppling till spirituell symbolik. De böcker som publicerades där man skulle fylla i mönstren själv hade ofta cirkulära och symmetriska former som knöt an till min egen uppfattning om hur mandalas ”skulle” se ut. Senare kom dock böcker med figurer och miljöer utan symmetri och utan cirkulär upprepning. Som vilken teckningsbok för barn som helst, men med vuxna motiv och ofta med mindre detaljer och större komplexitet. Som med mycket i livet finns dubbla betydelser och ett både och även i användandet av mandalaböcker. Ett syfte med mandalas är spirituellt, att avteckna och symbolisera eller ge form och liv åt fenomen inom tro eller religion. Buddism, hinduism, kristendom, islam har alla inslag av mandalas i olika former och med olika användning. Jag upplevde flera vackra mandalas i Alhambra även om min största upplevelse var alla de matematiskt utformade mönster de hade format med mosaik på golv, väggar och tak! Ett annat syfte med mandalas är det som sker när jag ritar eller fyller i. Vissa människor upplever ett lugn i det fokus som krävs för att hålla sig inom linjerna och för att planera färger och mönster, och att det är avstressande. För mig handlar målandet mer om en stunds meditation. Mandalan blir som min magnet för meditationen. Jag koncentrerar mig på målandet och observerar vilka tankar som bubblar upp inom. När jag flyter iväg i en tankeström flyttar jag fokus på uppmärksamhet tillbaka till mandalan och det jag målar för stunden. Sen tycker jag om att skapa och se resultatet i efterhand, det blir fint!

Uppgiften visade sig vara lättare sagd än gjord, och med kameran i handen och sökaren för ögat insåg jag snabbt att den riktiga världen utanför mandalaboken inte är så enkel i sina former att den per automatik låter sig omformas. Det var alltid någon form av skrot framför det jag ville fotografera och sedan göra ifyllningsbar, och det var ofta för små detaljer i bilden med löv på marken eller prydnadssaker i fönster eller annat som störde den harmoni jag sökte efter. Men en av mina styrkor som fotograf är att lita på processen och ha förtroende till efterbehandling, så jag fortsatte min promenad och tog bild efter bild. Jag hade både en normalzoom och en längre telezoom med mig och dessutom låg en extender tube i ryggsäcken för att på enkelt sätt få macroperspektiv om jag ville. Omgivningarna gav olika inspel av miljöer och kompositioner men det var enormt svårt att identifiera det som skulle kunna mandalafieras. Jag fick många fina bilder och jag hamnade i flow och tog en hel del råvara till panoramabilder, bland annat den vackra Örgryte Gamla kyrka. Vädret var dock enormt svårt för vyer med blandningen av dis och mulet. Himlarna blev nästan kritvita och det var svårt att få till en lagom exponering. Däremot var ljuset mjukt och fint.

Jag fick med mig en hel del material tillbaka och jag kastade mig ivrigt och nästan oregerligt över bilderna. Denna gång hade jag lyckats komma ihåg kortläsaren och kunde få över innehållet på CF-kortet till datorn. Däremot är jag inte van att arbeta med bilder på MacBooken och jag har ett lite för dåligt bildbehandlingsprogram. Photoshop Elements i all ära, det är ett fantastiskt program i sin enkelhet, men det saknar några olika verktyg som stora Photoshop har. Jag tänkte dock att jag skulle använda det som fanns, både i verktyget och i bildmaterialet som vid en första genomgång kändes enormt tråkigt med dis och blött och grått. Eftersom jag sökte efter ifyllnadsmandala testade jag ett antal olika bilder med olika former och motiv. Jag hade olika idéer på hur jag skulle få fram linjerna i bilden. Dels finns det ju verktyg för det i bildbehandlingsprogrammen och dels tänkte jag mig teckna själv i det som var viktigt att markera. Det visade sig vara svårt båda två.

Att identifiera och förstärka linjerna i bilden blev den bästa strategin. Photoshop har ett verktyg för det och det gav en första hjälp att få fram linjerna i bilden. Men mycket som Photoshop tycker är linjer vill jag inte ha kvar, så som innehållet i alla fönster och på alla reklamskyltar. Det blir för små detaljer och för liten text. Jag hittade inget sätt att rensa bort det automatiskt så jag satt och maskade bort innehållet i alla fönster och i alla skyltar. Dessutom rensade jag bort all färg som fanns på vagnen i form av olika gråskalor. Det gick lättare med magic-wand-markering men innebar även det rätt mycket fixande.

Resultatet blev dock spännande med små detaljer i världen omkring och med stora olika ytor att färglägga på spårvagnen. Hur jag skulle göra med människor, träd och hus runt omkring lämnade jag till ett senare steg. Det här var ett försök och det föll väl ut.

Jag passade på att skriva ut den för att färglägga och det var häftigt att färglägga min egen mandalabild. Som ett första kreativt skapande exempel på den här veckan. Sen finns det ju röster inom som tycker att det inte räcker och som säger att jag borde förbättra och fixa. Men jag är nöjd och glad med ett första resultat från den första lappen. Det finns mer att fota och mandalisera och jag vill komma längre med teknik och motiv, så jag är redo för nästa steg. Frågan är vilket det blir…