Vilka lärdomar! Vilka insikter! Vilka sköna tankar jag tänkt under den första kursen i kognition. Läs själv ett stycke ur min sista uppgift, Reflektion över eget lärande:
På samma sätt är allt det jag lärt mig under den här kursen tolkat och format av de aktiverade schemata som byggde upp mina förväntningar inför kursen, och som jag innan vi började beskrev i det första kapitlet. Jag skrev ner dessa förväntningar innan jag visste att detta påbörjade en tolkningsprocess som följt mig genom hela kursen. När jag nu läser kapitlet igen, och skriver dessa rader upptäcker jag plötsligt den röda tråden. Denna röda tråd har intresserat mig för Gärdenfors och teorier om minnen, lärande och modeller, men ignorerat Norman och hans idéer om design och förståelsen av användandet av föremål.Har jag därmed varit mina egna förväntningars slav, eller har jag bildat mig mina egna uppfattningar? Den frågan tror jag att jag väntar jag med tills jag kompletterat mina högskolemeriter med några poäng i filosofi ;)
Snacka om rekursiva tankar om lärande och förväntningarnas påverkan. Jag har lärt mig massor massor, men just detta sista är ju coolt ur ett workshopperspektiv. Det jag primar din hjärna med tidigt i mötet påverkar och styr tolkningen av dina sinnesintryck vilket påverkar vilken information du sedan tar till dig och hur du lär dig och drar slutsatser. Använt rätt kan detta vara ett verktyg för gruppen att arbeta effektivt.
Tänk dig in i situationen att vi primar gruppen med tankar om aktivt lyssnande, förståelse och inlevelseförmåga. Det jag hör dig säga väcker då inte upp mina egna argument som jag sparat och sugit på så länge. Det gör mig mer intresserad av dina tankar och idéer och får mig att be dig berätta mer istället för att avbryta dig.
Av en händelse tänker jag på Aldous Huxleys Du Sköna Nya Värld ;)
