Som av en slump är det rätt hektiskt nu ;) Det kommer att gå över, det är jag säker på, för snart är jag över kullen och då lugnar det ner sig *host host livslögn* så det är nog bara en slump. Förutom att springa en del, jag försöker träna 4-6 pass i veckan inför Indalsleden på lördag och Lidingö i september, och arbetet på kontoret med allt vad det innebär att stratega, sälja och tömma postlådan så arbetar jag i ett uppdrag på SPV – Statens tjänstepensionsverk. Det är ett förändringsledningsuppdrag med syftet att stötta ett införande av förvaltningsmodellen PM3.
Arbetet har pågått ett tag innan mitt inträde, så min uppgift blir att använda mitt utifrånperspektiv med hjälp av bland annat Wilbers kvadrant och The Human Element för att föreslå kompletterande insatser för att lyckas med arbetet. Jag är övertygad om att kvadrantens fyra rutor kan användas för att säkerställa balans mellan utsida och insida, och eftersom min expertis inte ligger inom förvaltningsmodellen eller SPV:s verksamhet så blir mitt bidrag till stor del på insidan. Men jag ska dessutom planera och driva projektet tillsammans med projektledaren så det blir säkert en blandning av båda. Men om inte alla involverade känner sig betydelsefulla, kompetenta och omtyckta blir det svårt att nå gemensamt arbete i grön zon. Och en förändring som omfattar en organisation så mycket som införandet av en förvaltningsmodell kräver mycket samarbeten, och då är det mycket värt om vi kan skapa förutsättningar för gröna zoner.
De första intrycken som jag fått pekar på att det finns ett enormt intresse och ett stort engagemang bland chefer och medarbetare för att nå ett framgångsrikt införande. Jag har varit i organisationer där jag upplevt det motsatta, vilket inte brukar bero på illvilja utan försvar och rädslor. Men i detta uppdrag har jag blivit uppsökt av människor som vill bidra och hjälpa till och tipsa och…jätteroligt :)
En riktig höjdare lyckades vi med under denna vecka. Istället för att sitta kvar uppe i vårt arbetsrum för att utvärdera och planera workshoppar gick vi och satte oss i fikarummet på bottenvåningen. Ambitionen var att byta miljö för att få en liten kreativ boost men jag hade sett att det var många som fikade när jag gått förbi tidigare och tänkte att det skulle vara bra om vi kunde säga hej till några av de vi ska arbeta med. När vi kom ner var det dock tomt så vi fick initialt lite arbetsro, men ganska snart stördes vi av kollegor som var nyfikna på vad vi gjorde, som ville slänga lite käft och i största allmänhet bekräfta och bygga vidare på vår nya relation. Vi fick dessutom några som var än mer intresserade och som stannade kvar, satte sig ner och gav feedback och tips på viktiga åtgärder som vi behöver ta tag i. När nästa möte kallade och vi lämnade fikarummet konstaterade vi att det inte blev mycket gjort, men skrattade sen åt att det blivit så mycket gjort :) På vår wilberska utsida lyckades vi inte producera så mycket material, men på insidan hade vi nått många andra resultat! Jag hade fått knyta närmre relationer med flera av de inblandade och de hade i sin tur fått känna sig betydelsefulla och kompetenta och med skämt och skratt och ögonkast förhoppningsvis lite omtyckta. Dessutom fick vi massor av bra input som vi kan arbeta vidare med under den insamlingsfas som vi är inne i just nu.
Att få så mycket gjort när man inte får så mycket gjort. Det är förändringsledning, Wilber och The Human Element i en skön kombination.
