Om nio timmar, nio minuter och nio sekunder landar NASA:s Curiosity Rover på Mars under projektbeteckningen Mars Science Laboratory. Landningen sänds direkt på NASA:s web. Jag laddar med ett träningspass och käkar frukost till en marslandning lagom till 7.31 imorrn  bitti. Jag minns den första självgående farkosten som landade på Mars. När vi var i USA sommaren 1997 handlade mycket i media om Mars Pathfinder och den lilla rover som körde runt på den röda planetens yta och tog prover och skickade hem bilder.

Dessutom tog den lilla rackaren en massa prover på sten och jord och kom fram med underlag för nya uppfattningar om Mars historia och teorierna om att det funnits vatten fick så att säga vatten på kvarn ;) Den intressanta frågan den sommaren var huruvida det finns eller har funnits liv på Mars. I amerikansk media var det ganska mycket diskussioner om det. Nu hittade inte Pathfinder några tecken på liv, inte en endaste bakterie, men vi blev varse frågeställningen – vad är egentligen liv? Och hur vet vi vad det är när vi ser det? En frågeställning som blivit mer och mer intressant ju större fokus astronomerna lägger på sökandet efter jordliknande planeter. En intressant text om detta finns på sidan Life on Mars, med ett namn som minner om Bowies texter från 70-talet.  Det årtionde då jag förutom att lyssna på Bowie också hörde om Viking-sondernas första besök på vår mytiska granne.

Jag är mycket fascinerande av rymden. Det är läskigt att tänka på eftersom jag hela tiden kommer in på frågan – vad ska det vara bra för? Eller just – vad är meningen med alltihop? Men det är kanske det som är så lockande? Allt annat går ju att ta reda på och forska fram, men just den frågan är inte för oss människor att förstå. Därför känns det också lite meningslöst att lägga ut miljarder efter miljarder på att skicka farkoster ut i rymden när det finns så mycket att fixa och lösa här på jorden. Krig och förtryckande stater, svältande barn som lever i svåra förhållanden och en miljö som vi förstör mer och mer.

Men det är klart, vi är ju såna vi människor. Vi vill ha det bekvämt och har svårt att avstå det goda som vi vant oss med. Då kanske det känns vettigt att satsa pengarna som vi tjänat in på att överutnyttja jordens resurser och sedan gravt snedfördela dem på att leta efter nya platser att bo på när resurserna tar slut eller de som så länge varit förfördelade jagar oss bort från den här planeten…

Men jag är ju också så vetgirig att jag fullständigt förstår drivkraften att hela tiden vilja utforska, lära sig och skapa sig nya insikter. Och därför kommer jag att kolla på landningen och ta del av det som händer där borta ett par hundra tusen kilometer bort.