I min mobiltelefon har jag appen Autostitch, en helt fantastisk programvara som jag använder för att kunna fotografera och stitcha (sy) ihop flera bilder till en när jag inte har min systemkamera med. Den ger hyggligt bra bilder för att använda på Facebook, Instagram eller för att lägga in på webben hos de olika klubbar mina tjejer deltagit i. Effekten blir ofta mäktig när bilderna blir bredare än vad en vanlig kamera klarar av att fotografera och många lägger dessutom märke till det. Men när jag fotar panorama med flera rader av bilder blir effekten inte lika omedelbar. En sådan panorama fungerar bra för att få med ett stort motiv i en kamera med för lite vidvinkel och där möjligheten att komma längre bort från det fotograferade objektet inte finns. Men bilden ser inte alltid ut som ett panorama och väcker därför inte samma uppmärksamhet som bredbildspanoramor. Att det blir högre detaljrikedom märks inte förrän jag förstorar bilden, och att den tekniskt sätt behövt ett kraftigare vidvinkelperspektiv än vad en mobil eller vanligt standardobjektiv klarar av märks inte förrän åskådaren själv har försökt att ta en likadan bild. Det finns fler fotografiska fenomen som inte den vanliga betraktaren tänker på och det är skönt för min inre kompetensivrare att kunna se utmaningar i bilder som alla inte lägger märke till. Jag fotograferade från en båt som gled fram på Donau genom Budapest en kväll 2005. En av mina kurskollegor visade sin pennkamera och påstod att tekniken nu gått framåt så mycket att den gav lika bra bilder som min nya Canon Eos 350D. Fåfängt tyckte jag och triggades av hans påstående och bad att vi skulle testa. I bra ljus med stillastående motiv gav hans kamera rätt bra bilder även om de inte skulle må så bra av att förstoras speciellt mycket. Och det var väl inte heller syftet med den. Men med motiv ut i mörkret mot byggnader och vyer i den förbiglidande staden fick hans lilla kamera problem. Det blev mycket brus eftersom kvaliteten på sensorerna inte var speciellt hög och den totala sensorstorleken ganska liten för att få plats i en penna. Det blev suddiga bilder för slutartiden förlängdes för att få tag i mer ljus vilket visade på skillnaden mellan enkelhet i en liten penna och kvalitet i ett större kamerahus. Idag är dock mobiltelefonerna på allvar ikapp och jag får hög kvalitet på bilderna även om kvalitet i dåligt ljus, snabbhet i bildtagning och avsaknad av objektivbyte fortfarande gör att jag väljer min Eos 7D.

Jag ville se hur Örgryte Gamla kyrka såg ut i ett samlat panorama och inte bara de lösa bilderna hoplagda, så jag började testa mig fram i Photoshop Elements. Jag testade att använda dess inbyggda funktioner för Photomerge med viss tveksamhet eftersom min erfarenhet av standardprogram är att det sällan funkar med såna inbyggda moduler. Men döm om min förvåning när jag ur programmet fick en fullt funktionsduglig ihopsydd version av kyrkan.

Inte justerad för perspektivfel och annat men alla åtta bilder (4×2) var snyggt ihopsydda. Med en klart bättre kvalitet än Autostitch i telefonen! Så jag började mixtra med perspektiven och försökte få formerna korrekt men kände att jag nått syftet med panoramat och valde att stanna när kyrkan var klar. Det fanns ju mycket annat jag ville fortsätta med. Egna mandalas som sagt.