Fascinerande – jag satt och pratade om en föreläsning jag ska ha om ett par veckor. Det är för en mindre grupp människor 3-5 stycken, och det är förhoppningsvis i ett lite mysigare sammanhang än traditionella föreläsningssalar :) Det gör dock att monologen passar väldigt illa. Ren och skär coaching funkar ju inte heller eftersom de förväntar sig någon form av visdom. Plötsligt såg jag framför mig en tavla vi målar tillsammans där de får beskriva sin vardag, sina liv och de utmaningar som de har. Utifrån deras beskrivningar kan jag välja från den palett av ämnen och infallsvinklar som jag har för att leda oss vidare in i samtalet och måla upp bilder som vi ser allihop. Kanske en liten modell för att gräva vidare i vad de befinner sig i för situation. Kanske en anekdot från förr om hur jag upplevt liknande saker. Kanske en parallellprocess till något de sa tidigare.

Den här paletten är ju såklart redan den jag har och dagligen använder, men idag är den relativt okänd för mig. Jag vet vilka områden jag har namngett, och jag vet vad jag skrivit om här, men mycket annat är bortom kännedom för mig. Nu inser jag ju varför jag skriver den här bloggen som en privat dagbok :) För att skapa min palett av användbara teorier och bilder och metaforer. Jag är ju så spattig och ombytlig att jag snabbt ändrar åsikt eller skippar en modell för en annan. Yep, jag har mode-modeller som är aktuella ett tag, men som sedan bleknar till förmån för andra. Men om jag ska lira en person eller en grupp så krävs det ju att paletten kan tas fram och något jag inte tänkt på under senaste året kan vara användbart. Här skapar jag den löpande och jag får också en liten gnutta bekräftelse eftersom jag vet att det finns grymt smarta personer där ute som läser och uppskattar delar av mina tankar. *rodna*

Jag hörde mig till exempel dra den gamla GNU-metaforen för en vecka sen inför en ledningsgrupp. Den passade klockrent där, men det var längesedan jag släppte fram den. Den handlar om att summan av alla delar inte är samma sak som helheten och går ut på att 10 000 gnuer ska vandra över den stora floden i jakt på gräs. I floden ligger 1 000 krokodiler och väntar. Det är deras stora jaktsäsong och de äter en gnu var. Det gör ju att summan av alla gnuer som klarar sig över är 9 000. Men om vi summerar budgeten av alla gnuer som tänkt ta sig över så är det sannolikt närmare 10 000. Vem ska bära hundhuvudet för att utfallet diffar från budgeten så grovt? Inte de uppätna gnuerna i varje fall ;) Så, budgeten för helheten baseras på helt andra faktorer än budgeten för varje enskild del. Vilket i sin tur innebär att det måste finnas en über-gnu som arbetar med statistik och stora talens lag, istället för sannolikhet i det enskilda fallet. Det finns en massa intressant matematik i detta, men det räcker att prata om gnuerna så förstår folk :)

In i paletten med er gnuer!