För ett i det här fallet oväsentligt syfte skrev jag en beskrivning av mig själv förra veckan. Jag har tänkt på den en del sedan dess och insett att den betyder rätt mycket för det väsen jag är :)
“En natt för tjugotvå år sedan vaknade jag med ett ryck, mitt i natten. Eftersom det fortfarande var vinter, var det kolsvart i rummet. Alla i lägenheten sov, och det enda som hördes var vattnet som pumpades genom elementen för att hålla midvinterkylan borta. Jag satte mig upp med en upprymd känsla i kroppen. Jag förstod plötsligt allt. Jag fattade hur jorden uppkommit, hur pytagoras sats hängde ihop. Jag insåg vem jag var, var jag var och hur jag fungerade. Jag begrep äntligen storheten med hela universum, dess historia och dess fortsättning. Frikopplad från rummet svävade jag i evigheten och var evigheten. Jag hade svaret på frågan varför! Jag förstod ALLT!
Efter en halv sekund av upplysning försvann både känslan och kunskaperna som maskrosfrön i sommarvinden. Okunnighetens skrämmande mörker trängde sig på och jag klamrade mig febrilt fast vid fragment av helheten, men hur jag än höll i så var jag snart tillbaka i den begränsade 19-åringens kropp, förståelse och pojkrum. Men minnet av känslan fanns kvar och har drivit mig framåt sedan dess. Att förstå hur saker hänger ihop är en av de viktigaste drivkrafterna i mitt liv.”
Tårögd kan jag tänka tillbaka på den natten för över halva mitt liv sedan, och känna kraften och den utmanande svindeln som ett sug i magen och en snabb utvidgning av huvudet när sinnet frikopplas från verkligheten och blir ett med alltet.
Kanske var det en liten hjärnblödning som kom, log och försvann ;)
Jag letade efter artiklar om hjärnblödningar för att förstå vad min mamma drabbats av. Hon är nära att dö och jag är rädd och jag förstår att du vill förstå :) Men istället fann jag din underbara sida och blev varm i hjärta och lugn i själ. Du har upplevt kärlekens kraft! Se http://www.nykultur.nu/Artiklar/Karlek_logik_sant.html. Världsalltet är fyllt av kärlek och logik och du verkar ha hittat hem. Alla levande väsen hör samman i universum som en enda entitet, och du har för en stund känt oss alla i dig själv och det är så vackert. Så vackert. Tack. Kram.
Oj, vad snällt skrivet! Jag är inte alls säker på att jag fattar nåt av länken, eller det som är skrivet på sidan som länken hänvisar till. Har för mig att jag har en bok nämnd “Supermedvetande” hemma i bokhyllan som jag läst första kapitlet i ;)
Hoppas att allt går bra!
Välkommen tillbaka :)
Tagga ner, man måste inte förstå allt!
Det verkar ju också som att du har lite storhetsvansinne om du tror att du förstått allting. Vi är ju inte menade att förstå allt. Din hjärna är för liten! Nej, väx upp och bli stor istället och gör lite nytta än att ägna tiden åt att fundera på såna saker.
Men 32-åring, ta vara på din mamma och utnyttja tiden istället. Du kommer alltid att få en förklaring till det som händer utan kan bara försöka göra stunden du har så fin som möjligt. Kämpa på!
/skräddarn
fan, jag menar aldrig! Du kommer aldrig att få en förklaring, kanman inte ändra sina inlägg här!???
Det är ju liksom svårt för systemet att förstå att skräddaren och skräddarn är samma person ;) Men jag tror att 32-åring förstår (!) vad du är ute efter.
Och visst, i ett utvecklingssamtal jag hade som chef på Försäkingskassan för 4-5 år sedan pratade jag med en kvinna som beskrev det här så bra.
-När jag var yngre sökte jag hela tiden efter en anledning, ett samband och försökte förstå allt, reflekterade hon högt. Nu tar jag det lugnt för jag har insett att jag aldrig kommer att lära mig allt :)
Jag tänkte på det, funderade på om hon hade rätt. Jag insåg att det hade hon, men kunde inte göra något åt min egen drift utan måste förstå (!) det när det blir dags ;)