Det är ju jättespännande det här med prestationsbaserade löner och bonusar, se artiklar i SvD; AMF-VD självkritisk, Pension 62 miljoner, LO:En skymf, Falkengren: Det blev fel. Jag har själv en rörlig lön i min roll som (ganska så väldigt låg) chef, och jag har ett förflutet i byggbranschen där ackorden spelat en väldigt stor roll. Jag har varit konsult och blivit mätt på min förmåga att fakturera timmar för att nå högre och högre lönenivåer.
Aldrig har dessa modeller någons inspirerat eller drivit mig att prestera mer eller bättre! Snarare har det varit, som nämns ovan, en bonusöverraskning när året är slut och det dimper ner en extrapeng i lönekuvertet. Jag har ett förflutet på en stor medialt omskriven myndighet där jag haft fast lön, och jag slet minst lika hårt där som annorstädes. Det är när den rörliga delen, eller prestationslönen, blir för viktig för individen som modellen snubblar på sitt eget engagemang!
Jag har i min sociologiutbildning nyss läst klart Max Webers fascinerande bok Den protestantiska etiken och kapitalismens anda och han nämner där problematiken med att sätta lön baserat på utförd prestation. I boken – skriven 1904 (!) – kommenterar han också att allt arbete som drivs av åtrån till pengar ger en felaktig inställning och en osund prägling på resultatet. Dessutom förvärras det av för låg eller för hög ersättning! Han beskriver kapitalismens framgångar i västvärlden genom bland annat den kalvinistiska ådran inom protestantismen som påverkat många av oss protestanter till att upphöja arbetet till något viktigare än slitet för att få mat på bordet och tak över huvudet. Från det som ursprungligen handlade om ett kall för att nå religiös lycka och fortsatt liv i evigt paradis, utvecklades en moral som idag driver mig till ambitioner och prestationskrav som jag tyvärr sällan kan leverera upp till. Jag drivs inte av pengar och vinster, utan av lyckan av att göra ett bra jobb.
Det är det som saknas hos dagens bonushungrande girigbukar. Det läggs för mycket kraft och tankar på den egna rörliga lönen, och för lite fokus på både grundläggande värderingar och asketisk moral avseende plikt och livspåverkande kall för att vi ska ha ett sunt ledarskap i många företag!
Dn länk till DN fungerar inte :( Men jag håller med om ditt inlägg, det är för många som kräver för mycket på alldeles för många ställen medan jag får lite alldeles för sällan :(
Nej, serru på f-n. Den ledaren är borttagen från DN! Kanske de läst mitt inlägg och insett sånt och annat :) Men det verkar som att du kräver en del du också ;)
Hur vet du vilken grupp du tillhör?
Att bonus inte skulle påverka prestationen positivt känns overkligt. Jag har själv haft dylikt lönesystem. Jag tror tyvärr Weber är ute och cyklar.
Dessutom är ALLA löner i praktiken satta efter prestation, därför tjänar kirurgen mer än rörmokaren, för att den förstnämndes arbete värderas högre. Det är helt enkelt viktigare att rädda någons liv är att laga ett rör. En annan motståndare till detta system är t ex Marx.
Är det en filosofisk fråga, eller en praktisk, bör man fråga sig?
Folk drivs av olika saker, och det är jättefint att du inte drivs av pengar och dylika låga ting, verkligen vackert, men det finns andra människor som gör det.
Man kan göra en test för att se vilken drivkraft man har. “Praktisk ekonomisk”-drivkraft kallas det för när man är löneorienterad, och det finns inget dåligt i detta.
Kanske är det så att man kommer från enklare förhållanden och vill nå en bättre standard, ge sina barn bättre förutsättningar än man själv hade. Motiven är många.
När du skriver “jag drivs inte av pengar och vinster, utan av lyckan av att göra ett bra jobb” så mår jag nästan illa. Det finns folk som svälter här i världen, som inte har några pengar alls. Det är verkligen ett övergött välfärdstecken att påstå att man inte drivs av pengar. Varför inte jobba gratis? Det vore väl vackert?
Jag läser Peters inlägg som att attityd och prestation mycket väl kan påverkas men kanske inte på rätt sätt. Varför har sjuksköterskan lägre lön än systemutvecklaren?
Hehe, välfärdstecken, javisst. Jag har så pass bra ersättning för mitt jobb idag att jag inte är rädd för att svälta eller frysa eller att jag inte ska kunna fortplanta mig och ta hand om min avkomma. Så det är klart redan, och det påverkar ju mina drivkrafter såklart. Sen finns det (om man läser hjärnforskare som Nils Simonsson och sociologer som Emile Durkheim) ett omättligt behov hos människan som gör att nästa nivå av behovsuppfyllnad eller önsketillfredsställelse alltid väcker behov av mer.
Så visst drivs jag av pengar såklart, men under det år som min förra bonus mättes var inte mitt fokus på mitt eget utfall, det fanns andra mätetal som jag uppfattat som viktigare, av olika orsaker naturligtvis. Det är ju inte den enda orsaken att jag är en så ädel och vacker person som kan arbeta gratis :) utan lika mycket spelar kollegor, övre chefer och den allmänna kulturen på företaget. Vi har mål att uppnå, vi mäter mot dem och det föder mig med glädje när (eller om:) vi uppnår dem. Så jag tror att vi är överens i den frågan, pengar är såklart en drivkraft men beroende på den inställning och moral vi har tillåter vi det behovet att styra oss mer eller mindre.
Sen nappar jag på Hohohos fundering om lönenivåer :) Som priset på en liter mjölk som kan synas dyrt efter en prishöjning på en krona litern, men där vi människor är helt oförmögna (Henrik Fexeus) att värdera produkten till dess rätta värde, är det 8 eller 15 spänn? Oavsett vad bensinen kostar oss så vänjer vi oss och fyller på tanken när det är en tillfällig 25-öres-sänkning ;)
På samma sätt har vi ingen realistisk syn på prestation och lön. Jag har människor hos mig som presterar mindre av samhälleligt värde än en sjuksköterska eller förskollärare men som har högre lön. Det argumentet håller jag inte med om. För det är väl det som är måttstocken, eller vad menar du egentligen med prestation? När rörmokaren lagar röret som stoppar vattenläckan i Försäkringskassans driftcentral och ser till att pensioner och barnbidrag betalas ut denna månad också, är han mer värd och presterar högre då än när han lagar handfatet hos en arbetslös ensamstående mamma i glesbygd?
Den fascinerande frågan är ju då hur vi ska värdera arbete? Jag är inte överens med Marx i alla avseenden, även om jag ju hittat en hel del guldkorn, men att låta profitintressen styra värderingen av prestationen håller inte. Inte i dagens samhälle i varje fall.
PeterA,
En lönsam prestation är när du skapar något som är efterfrågat. Det spelar i och för sig ingen roll om du är reketforskare, om du bygger en raket ingen vill köpa…
Värdet på arbete är fascinerande, men inget vi egentligen kan bestämma, eftersom det är självreglerande.
Om du går till marknaden med dina äpplen och säljer slut på dem efter 5 minuter kommer du att höja priset en smula nästa gång. Detta får givetvis dina äppelplockare nys på, och vill givetvis ha lite mer i lön. Och samma sak åt andra hållet, om dina äpplen inte säljer, så behöver du inte lika många äppelplockare. Värdet av äppelplockeri bestäms av önskan att köpa och äta äpplen.
Du säger: “att låta profitintressen styra värderingen av prestationen håller inte. Inte i dagens samhälle i varje fall”.
Låter helt obegripligt, vem ska låta vad?
Ja, marknaden och äpplena de köper jag :) Däremot så försvåras hela ditt exempel genom de samhällsfunktioner vi byggt upp för att ge oss ett solidariskt samhälle där vi hjälps åt för att ha en bra tillvaro för alla invånare i Sverige.
Tänk dig en lågstadielärare som hjälper ett barn som farit illa och som kunnat hamna på fel väg i livet. Det är ju en fenomenal prestation med resultatet att samhället slipper ifrån en människa som socialiserats fel och som kommer att åsamka stora kostnader genom hela sitt liv. Den prestationen värdesätts tyvärr inte, för på den öppna marknaden finns varken det direkta behovet eller den direkta prissättningen. Tyvärr tror jag att vi människor (läs: gemeneman) förstår lite för lite för att kunna sätta ett relevant pris på det arbetet. Det är lättare att köpa en mobiltelefon för 2995 för att få lite uppmärksamhet och respekt och därigenom värdera Nokia-ledningen högre…
Nej, jag tror inte att det är så enkelt att värdet på arbetet är självreglerande till det godas bästa.
PeterA,
Jag är ganska säker på att en lärare värderas mycket högre i ett friare samhälle, med friare marknad.
Sverige som har länge haft en socialistiskt grundsyn har jämfört med övriga västvärlden förvånande låga lärarlöner. Tyska gymnasielärare tjänar uppåt 10,000 kr mer i månaden.
Eller är det ett utslag av “profitintressen som styr värderingen av prestationen”?
Alltså, det är ju en intressant tanke, och ett perspektiv som jag i mitt snäva, för dagen (på grund av litteraturval) lätt socialistiska tankesätt, inte tänkt på. Jag ska fundera mer på det…
Däremot vore det ju bedrövligt om du hade rätt, inte i fakta, utan i tes. Så mången beslut som fattas i tron att samhället har en moralisk och ekonomisk mm:isk skyldighet att styra och rätta oss medborgare till det som är rätt för oss. Se en annan intressant tråd på Walk the walk. Där andra mekanismer skulle uppnå bättre fördelning av våra resurser, och en rättvisare möjlighet för alla att göra rätt.
Skulle vara intressant att höra om du tror på e-demokrati och direktstyrning av medborgarna genom elektroniska val i diverse sakfrågor. Själv är jag principellt mot, men skulle ju kunna ändra mig ;)
PeterA.
Med risk för att bli långrandig…
“att samhället har en moralisk och ekonomisk skyldighet att styra och rätta oss medborgare till det som är rätt för oss”.
Samhället organiseras av människor som du och jag, och inte av en gudom.
Min syn på mänskligheten är positiv, jag tror inte att vi är en hjärndöd skock som behöver skyddas av några självutnämnda ledare.
Vad gäller e-demokrati och politik i största allmänhet så anser jag att dess roll är överskattad. Varför ska 20 nya lagar klubbas igenom varje dag, varför alla dessa utredningar, varför alla dessa regleringar?
Systemet föder sig själv, och det finns givetvis ett antal människor som vill styra och ställa med våra liv. Från vaggan till graven, hur mycket pengar vi får (eller inte får) tjäna, vad vi ska äta, och huruvida gurkan ska vara böjd eller rak etc etc etc.
Som alla patetiska bloggare så snackar ni bara (en massa skit) men gör inget konkret åt det ni sitter och tycker! Upp med arschlet och gör nån skillnad för fan!!