Hmm, jag såg ju en film till, inspelad på digitalboxen och sedd i efterhand för att få bort reklamen :) Det var Bara en dag med Ethan Hawke. Jag tyckte att den var skum, stressande snabb, och lite svår att förstå. Bitvis lite pinsam med. Jag har ju så svårt för pinsamheter. Jag sätter mig in i skämspositionen på något sätt. Detta trots att jag slutat skämmas för min egen person :)

Filmen utspelar sig nio år efter Bara en natt där huvudpersonerna träffades en natt och sedan gick skilda vägar. Nu ses de igen och börjar med en tjugo minuter lång fika som tar hela filmen och slutar med att… jaa… vi får inte veta, men antagligen lämnar han fru och barn och stannar i Paris…med sitt livs kärlek. Filmen växte i efterskott och just de intensiva känslomässiga scenerna på väg till och i lägenheten var det jag kom ihåg. Nina Simone spelar en viktig roll utan att vara med. Bara därför var jag tvungen att spela soundtracket till Thomas Crown Affair och lyssna på Sinneman med just Nina Simone, för övrigt grymt skickligt samplat av Timbaland många år senare :)

Wow, nu har vi haft kultur så det räcker. Men vad gör man inte för att slippa härja med sociologiuppgift som är svår att mobilisera inspiration och intelligens till. Det är något som saknas känner jag.