Jag samlar just nu en massa intryck för att skriva min intersektionella rapport. Jag har kommit på att jag vill bidra med förslag på åtgärder för att minska ojämlikheter och orättvisor i samhället. Receptet är förståelse och reflektion för ett ökat medvetande om vår gemensamma situation. Det roliga var att jag läste en insändare, se SvD1 SvD2, DN1 DN2 , SAP som några S-företrädare skrivit om orättvisan i att borgerliga partier kan dra ihop mer valkampanjspengar och därmed kunna köpa mer reklam inför valen, artikel på Svt . De menar alltså att de med störst plånbok vinner om vi inte sätter käppar i hjulet för dom.
Hallå!
Ett exempel på att leva i en värld som styrs av vissa mekanismer utan att förså hur dessa mekanismer funkar. Det har alltid varit så att den med mest pengar och mest makt tagit sig fram och vunnit flest gånger. Tyvärr är sagorna om Davidar som slår Goliatar ur underläge alldeles för få. Vi fokuserar på dom när dom uppstår så vi tror att de uppstår regelbundet och ofta, men tyvärr är den franka sanningen att heterosexuella vita män från medelklass och uppåt med god utbildning mycket pengar och mycket makt vinner. Vårt samhälle är inte ett skit vackrare än så! Som tur är så bryts detta upp i vissa fall, kanske fler och fler fall. En färgad president (som dock officellt är hetero) för världens ännu starkaste nation är ett trevligt litet undantag men det kommer inte att vara länge. Vi landar snart i den traditionella världsordningen för nya beteenden och tyckanden tar tid att ändra.
Tills dess får Baylan, Börjesson och Ahlsten inse att mest pengar vinner :)
Sen undrar ju jag om det är en freudiansk listning av deras namn, med S-M-V i den ordningen ;)
Så vadå, du menar alltså att den lilla människan som inga pengar har, och den lilla människans politiska företrädare som inte heller några pengar har ska få sämre möjligheter att göra sig hörd i demokratiska frågor än de som använt sina pengar för att tjäna mer pengar medelst de utnyttjat de små människorna? Det låter ju hur puckat som helst! Demokrati är inget som man kan köpa!
Jo, det verkar ju så. Om kritikerna har rätt, och makten förskjuts till de som ha råd att betala tv-reklam, om än med pajkastningens intåg, så är det inte mycket att göra åt det. Maktspelet mellan de som har pengar och makt och de som inte har pengar men kan samla sig i större skaror – det har pågått länge och pågår ännu. Därför tycker inte jag att politisk tv-reklam är så konstigt, bara ett steg i samma linje.