Så kom vi äntligen hem från konferensen i Åre. Den hade gott kunnat varit längre, men jag åkte på en förkylning som doppade avslutningen av hela kalset i en liten glasskål med bomull :) Ligger hemma nu och tar igen mig, men jag skyller på att det är Emilia som är sjuk och jag som ser efter henne emedan det sannolikt är jag som är värst däran, och i mest behov av vila och lugn.

I Åre hände det massor av grejer. Roliga saker och tankeväckande saker och mycket sånt som är intressanta som rena sakfrågor. Jag menar, ta ett exempel, Nils Simonsson, mästaren och förebilden, stod där på scen och berättade om den mänskliga hjärnan på en konstig blandning av Svenska, Engelska, Danska och lite Norsk. Plötsligt visade han upp en gammal svartvit bild på en man, och sa att den som först kunde säga vem det var skulle få en av hans böcker, en av Nils böcker alltså ;) På en tiondel förstod jag vad som hände, en tiondel till och jag hade letat fram svaret och pumpat fram adrenalin. Nästa tondel hörde jag mig skrika “ALAN  TURING”! Jag fick boken singlad till mig genom luften och jag var glad och stolt!

Men det var ju inte sakfrågorna jag tog med mig mest, utan reflektionerna och parallellprocesserna. Jag kunde ju inte undgå att studera mina kollegor och högst ärade chefer, dock inte alltid i den ordningen :) Jag ger några exempel, för det här vill jag spara och ta med mig och fundera på ytterligare:

1) Grupparbeten. Alltid detta grupparbete som ska ge en massa sköna effekter. Vi delades in i tjugofyra (24!) grupper för att på en timme skapa en liten film. Den fick vara max 1,5 minut och skulle innehålla ett antal förutbestämda ingredienser, naturligtvis plockade från konferensens budskap om ett samlat företag, men också kryddat med obligatoriska scener innehållande sex och våld :) Att [vi] så jäkla duktiga människor alltid missar starten på grupparbetena är ju förtvivlande. Vi borde ju komma igång snabbare. Okej, vi har ingen plan…men så låt oss då ta fram en sån snabbt, eller hitta en generisk grupparbetsplan!? Okej, vi har ingen utpekad gruppledare…men så låt oss då gemensamt inse att det behövs och välja en sån det fortaste vi gör!? Okej, vi har inte förutsättningarna att göra det så tidigt in i gruppens relationsprocess…men så låt oss då göra något av det!?

2) Gruppreaktioner och gruppagerande. Hur uppstår stående ovationer egentligen? Vem börjar, vilka hakar på och var går gränsen mellan en total flopp och fullständig framgång då alla står och klappar och tjoar? I Åre blev vi vid vissa tillfällen dirigerade av den sk. navigatören i hur vi skulle agera, men i andra fall var det några som försökte få med sig alla i en stående ovation. Några misslyckades, medan andra lyckades. I de senare fallen var det en grym känsla av att delta i en grupprörelse som gav så tydligt resultat. Lite likt vågen i en idrottshall ;)

3) All denna konkurrens. Som är så bra! Men som kan ge så märkliga effekter. I det positiva fallet när vi bröstar upp oss mot varandra och inför andra för att se starka ut. Våra landschefer gjorde sitt för att synas och motivera den lyssnande pöbeln, men hade samtidigt ett spel på gång där de ville se starkast och bäst ut inför sin gemensamma chef och, främst kanske, inför den karismatiske och mytomspunne koncernchefen. Men också i det negativa fallet när det hindrar det gemensamma arbetet genom att vi kämpar så hårt för att uppnå våra egna mål att vi missat de gemensamma.

Jag läste Karl Marx, Människans frigörelse, i bussen på väg hem och fick en hel del vatten på kvarn kring dessa frågor. Att det ska löna sig att rovfiska slut på alla arter utanför Afrikas västkust för att göra djurfoder när familjer svälter ihjäl i brist på mat! Att det ska löna sig att skövla regnskog för att odla etanolproducerande sockerrör och på köpet ställa ursprungsbefolkningen utan vare sig land eller framtid!

Som sagt, en konferens kan väcka frågor, men samtidigt idéer och tänk om samma modell för gemensamt grupparbete har samma ingredienser som behövs för att lösa den egoistiska skövlingen av jorden? Kanske som en av konferensdeltagarna sa; “Det finns ingen altruism! Allt handlar om egoistiska behov av olika smak!” vilket lockar fram ambitionen att hitta ett sätt att tillfredsställa dessa behov på ett annat sätt än rovfiske, skövling eller suboptimering för min verksamhets enskilda framgång.