I samband med att jag skrev den sista sammanfattande rapporten i Sociologins A-kurs kom jag i kontakt med boken Vetenskapligt skrivande – kreativa genvägar skriven av Karin Widerberg. Den är egentligen litteratur för B-kursen, men jag läste den ändå för att få lite inspiration, och det gav den verkligen. Med råge. Jag har aldrig haft svårt för att skriva, men drabbas ofta av inspirationsbrist eller ofokus :) Ni känner igen er, man kollar mejlen igen, trots att det var fem minuter sen sist. Man hämtar en kaffe, min mage hatar mej ;) Det här är svårt för mig som gillar att göra nya korta aktiviteter hela tiden. Att sitta under en lång period och göra samma sak är svårt, och att skriva en rapport om ett komplext ämne som jag inte riktigt behärskar, typ sociologi, är supersvårt!

Karin introducerar i boken några tips för att bli en bättre skribent. Ett exempel är igångsättningsskrivande som handlar om att skriva sig fram till en kreativ process. Kombinerar man det med att se skrivandet som ett disciplinerat arbete så har man kommit en bra bit på väg. Efter att ha läst boken, så sågjag  till att skriva oavsett om jag ville eller ej, och trots att jag kände att jag inte visste vad jag skulle skriva om :) Jag skrev och skrev. Skrev mer och lite ytterligare till. Jag flummade fram sida efter sida om vad jag ville få ut av uppsatsen och vad jag tyckte problemen var, och vad jag tyckte var intressant med intersektionalitet och diskriminering. Och det fungerade!

Karin tipsar också om tiden, formen och problemställningen kopplat till skrivandet. Det är ju en bok om att skriva vetenskapligt så hon riktar sig tydligt till studenter och vetenskapligt intresserade. Men boken är lättläst och bra. Jag fick hjälp, och det säger inte lite…för en kille som sällan vågar ta hjälp ;)