Oh så bra! Äntligen vann en låt som jag gillade :) I fredags hörde jag på radion Alexander Ryback för första gången. Jag tyckte att det var en bra melodi och något som gjorde mig glad. Det var inte hela låten utan bara slutet, och hade alltså inte fattat varför alla gick och pratade om Norges bidrag och hade den som favorit. Som vanligt var jag helt off ;)

Men i lördags kväll, då jäklar. När Ryback spelade av stråkhåren i sin ivriga energiska låt, då sa jag att den här låten kommer att vinna. Den är så pass bra att det blir svårt att slå. Och jag fick rätt. Dessutom tyckte jag att den var skitbra! Det har nog aldrig hänt, och har det hänt så var det sjukt länge sen. Att jag tyckte att den låt som vann var den bästa! Jag menar, Lordi! Jag menar fjolårets ryska låt! Jag menar…hey alla andra märkliga låtar som kommer fram till finalen nuförtiden när inte Abba skickar in fler Waterloos eller Bucks Fizz vinner med en till Making your mind up :)

Nej, jag har lyssnat på Ryback tjugo-trettio gånger idag och den blir bara bättre och bättre. Dessutom är han ju helt makalös på scen. Jag trodde Bert Karlsson och company i Talang2009 snackade skit när dom tjatade om “Du får ingen kontakt med miiiig” som anledning för att dom dissade en sångare eller grupp. När jag såg Ryback skrika ut sin borttappade ungdoms kärlek med en galenskapsgrad värdig en ny Bergakungens sal och titta på var och en i publiken och bakom tv-skärmarna som vore vi alla den han söker efter insåg jag att det är skillnad på folk och folk. Han har ju en helt otrolig scennärvaro, eller så är han bara naiv och glad ;)

AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6