Jag blev så sugen att skriva en bok ikväll. På föreläsningen på Mittuniversitetet kopplades mina erfarenheter, upplevelser och reflektioner ihop med teori och modell och vetenskap. Även om det inte präglade själva föredraget (det hade definitivt varit ett sanslöst coolt lyft att ha en duell mellan verklighet och teori på de båda whiteboarden men kanske nästa gång ;) så fyllde kombinationen rummet och eftersnacket blev kopplat till begrepp inom forskning som skulle kunna förklara många av de fenomen jag observerat men hittat egna ord och metaforer för att kunna beskriva :)

Boken jag vill skriva skulle ha ett kapitel med upplevelser, gärna i skönlitterär form. Människor, handling, drama, humor, tragedier – men främst en massa Action att spinna vidare på. Sen ett kapitel med Reflektion. Dels skriven reflektion från författarna, åskådare i handlingen men dels också på något sätt, läsaren själv. Därefter ett kapitel med Lärande, begrepp, teorier och modeller, med koppling till forskning och vetenskapliga rön så att vi kan få en förståelse för samband och sammanhang.

Nästa epsiods första avsnitt börjar med Actions. Samma personer, fortsättning på handlingen, kanske en person som grundar en ny världsreligion (en dröm jag har, bara så där :) och allt ger uppslag till kapitel två, Reflektion, som sedan hämtas hem i nytt Lärande som bygger vidare på episod ett.

Episod tre går längre och drar vidar mot…

Va? Vilken bok. Crescendot måste vara nåt fenomenalt, gärna rekursivt. Tänk om personerna i boken lär sig ARL :) och tänk om de beslutar sig för att skriva en bok om allt de lärt sig i boken ;) Kanske läsarens upplevelse av boken bara är ett första A, för när du läst klart krävs det Reflektion i annan form. Live eller via webben. Enskilt och med andra. Vi bygger en utbildning som ger dig Lärandet, och den utbildningen är naturligtvis uppbyggd av en massa An och Rn och Ln :) Och arbetet som ger upplevelser på utbildningen är att gemensamt skriva en bok, med ARL om personer som…

Asgarv :D En ensam människas hjärna nära utmattningskollaps tar sig friheter att tänka åt riktningar vi inte ens uppfunnit än. Den går sina egna vägar. Vart är du min vän? Kom tillbaka till pappa. Jag behöver dig för att drömma nu när jag är på väg i säng. Kom ner från dina höga moln, vi skriver ingen bok, skapar nån webb och designar nån utbildning ikväll.

Kom tillbaks, jag gillar ju dig! Juh!