Det kommer mejl från en kollega. Ett jobbärende. Inget konstigt i sig, om det inte vore för att han är på semester i Thailand! Varför är vi såna, vi ambitiösa vill-vara-duktiga människor? Är man på semester så ska man väl vara på semester? Och är man sjuk så ska man väl vara sjuk och vila så att man blir frisk!? Inte och sitta i mejlsystemet och lösa problem som löser sig av sig självt om låter bli :)

Jag är själv jättedålig på att sätta och hålla sådana gränser. Lärde mig för många år sedan att jag är gränsöverskridande. Det är en stor skillnad mot gränslösa personer, som inte har några gränser alls! Gränsöverskridande människor kan visst tänka på jobbet hemma, arbeta på kvällarna, men de kan också göra privata saker på jobbet, och tenderar lika ofta att fundera iväg på privata angelägenheter på ett tråkigt jobbmöte :) De som är tydliga med gränser börjar ofta jobbet med att slå på hjärnan och kroppen för en ny arbetsdag, och de slår av när de går ut genom grindarna igen. Vi är alla olika och behöver olika förutsättningar runt oss.

Jag tror inte att det är nyttigt att försöka flytta människor mellan de olika grupperna, men jag tror att det är nyttigt att alla, oavsett hur vi är funtade, har tydliga gränser så att vi vet när vi kliver över. Det är viktigt för omgiviningen som ser pappa sitta på stranden och mejla istället för att bada, eller de medarbetare som får ett mejl av den semestrande chefen med sju timmars förskjutning. Men inte minst är det viktigt för mig själv så att jag vet när jag behöver andrum, tid för mig själv och vila.

Den här kollegan i texten, nej det är inte jag :) Jag är tyvärr fortfarande kvar i Sverige där det börjat vårsnöa. Tranorna på Hornborgasjön har upplevt den kallaste påsken på mycket länge. Märkligt – eller slumpen?

Idag är jag vass och mår bra av att vara med mig själv ;)