Jag sitter på flyget hem till Sundsvall och läser senaste numret av Scientific American Mind. Jag är trött efter en lång dag på huvudkontoret i Stockholm, men väcks av ett antal spännande artiklar som anknyter till områden som jag arbetat med och funderat på under hösten. Medvetenhet verkar vara ett aktuellt område, och dessutom ett som fångar min förtjusning och fascination. I ett antal undersökningar har man bland annat forskat på depressioner och plötsliga ändringar i sinnesstämning. Människor som i ena stunden verkar vara på väldigt bra humör med en glad och positiv syn på sig själv och situationen kan utan förvarning bli nedstämda eller känna energin rasa ur kroppen. Känns det igen? Det händer mig titt som tätt, och en teori är att vi har olika programmeringar som kan utlösa dessa sinnesförändringar. En situation som uppstår kanske liknar något som jag varit med om förut. Undersökningar på människor som upplevt trauman visade att de tappade sitt goda humör och fick en mindre tolerans mot smärta efter att ha tittat på bilder på olika typer av skador.
Det intressanta med denna undersökning är dock att en av åtgärderna för att undvika dessa effekter är att bli medveten om dem :) Det är ju en teori som jag tror stenhårt på, och som dessutom är en av grunderna i The Human Element, men som är generellt applicerbar. För att vi ska kunna planera och fatta medvetna beslut och förbättra något behöver vi vara medvetna – medvetna om ett problem, om oss själva, en situation eller ett mål. Medvetenheten gör att vi kan fånga situationen när den uppstår och undvika att bli dess fånge. Forskningen visade att kunskap om vad som triggar mig ökar sannolikheten för att jag ska undvika dess negativa effekter!
Därför är det nyttigt att stanna upp när det händer, och fundera på vad som just hänt. Om du kan lista ut vad i omgivningen som kan ha skapat dina reaktioner är du nära lösningen på problemet.
Någon som känner igen sig och har försökt?
Det låter rätt, tycker jag. Tror också mycket starkt på medvetenhet och det beror på att jag har börjat se dess effekter på mitt mående och min prestation. När jag med studier av mig själv insett vad som triggar så kan jag förstå varför det känns på ett visst sätt och hantera det bättre än förr. Ibland tappar jag energin i alla fall men det är bättre balans och stabilitet nu. Och det är intressantare att reflektera!
Klart att man ändå tappar energi och ramlar ner i svarta hål. Men om jag kan vara medveten om när det händer kan jag ju göra något åt det. En av tjejerna är inne i en period med jag-vet-inte-ledsenhet som förlamar handlingskraften. Vi har pratat om att hitta sätt att ta sig ur och in i glädje och inspiration igen. Inte lätt, men det liknar ju strategier för att hantera försvarssignaler enligt Radical Collaboration :)