Jag förhörde Vican på historia, engelska och spanska igår. De hade fått göra mind-maps och ritat upp hur Gustav III förhöll sig till riksdagen, Ryssland och krig, Ankarström, folket osv. Hon kom på att hon kunde se sidan framför sig och att hon mindes allt detta grafiskt. Hon kunde se hur Polhem kopplade sig till olika uppfinningar, Linné till sina klassificeringar och adlighet och hade väldigt lätt att utan förhör berätta om allt det hon skulle kunna :)

Jag fick en idé och bad henne rita upp hur hon såg alla tal. Blunda, tänk dig ett nyfött barn som är noll år, som växer och fyller ett, två tre… Blir tio år, tjugo år. Tänk dig femtio äpplen, plus tio, plus tio, plus tio, plus tio. Tills du når hundra. Var är du då? Hur har du tagit dig hit genom alla tal? Hon började rita på ett papper. Till en början rätt traditionellt med en tallinje från 1 till 100. Men sen bröts mönstret och det blev fler tallinjer. För varje hundratal tillkom en tallinje tills det fanns tio tallinjer på höjden. Mellan dessa räknade hon sin addition,. subtraktion osv. Riktigt häftigt att se. När vi införde tusentalen krympte dessa tio hundratalslinjer ihop till en tusentalslinje och det ploppade fram fler tusentalslinjer, närmare bestämt tio stycken ;) Dessa användes på samma sätt som hundratalen men innehåll ett antal hundratalslinjer inom sig…

Jag tänkte fraktaler och rekursiva mönster och blev upprymd. Jag försökte med miljoner men det hade hon inte räknat än så det fanns inte med i strukturen :) När vi pratade om årstiderna och månaderna så följde de andra mönster och de var mer cirkulära. Det är ju rätt häftigt att vi skapar den här typen av spatiala mönster för abstrakta fenomen, och sannolikt så hjälper det oss att hitta fram till våra minnen och vår kunskap. Vican ville såklart veta hur mina tal var orienterade så jag berättade en förvirrad historia om hur serien börjar med 0 och med 1, 2, 3, 4 och 5 som en trappa ner och med 6, 7, 8, 9 och 10 som en trappa upp. Sedan kommer 11, 12 osv upp till 20 i en horisontell serie men som går i en mjuk båge inåt i planet. Därefter följer ett upprepat mönster med 21 till 25 trappa ner, 26 till 30 trappa upp osv för varje tiotal. Tiotalen i sig rör sig, konstigt nog, i en båge tillbaka till betraktaren tills de når hundra. Då har talen gjort en nästan 180 graders både och 100 är på samma plan som 0. Sen sjunker 200 och 300 osv till 500 i en trappa ner, och 600 och upp till 1000 i en trappa upp så 1000 är samma plan som 0. Mönstret rekurserar sen för 1000 till 10 000 och 100 000 som för 1 till 10 till 100. Och upp till 1 000 000 är mönstret samma som för 100 till 1000. Därför placerar sig 1024 på ungefär samma spatiala position som 1 048 576, men en level upp så att säga.

Så ser jag på talen, men hur ser du på dina?